Annons:
Etiketterhistoria1960-talet
Läst 20408 ggr
AndersE
2009-11-06 09:13

Dagen H 1967

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

I den lilla blå bilen fanns inga säkerhetsbälten, så jag kunde sätta mig mitt i soffan och krypa fram mellan framsätena, och lyssna... Vid ratten satt pappa och till höger satt farbror Ville med sin basker på huvudet och transistorradion i knät. Jag var sex år, och med om något historiskt.

H67f.jpg

Ja, det är faktiskt precis 45 år sedan det hände. Tidigt på morgonen den 3 september 1967 lade Sverige om trafiken från vänster till höger - och naturligtvis hade Engelholmiana en utsänd reporter på plats, för att ge er en ögonvittnesskildring. Så här var det:

Bakgrundshistoria

Redan år 1718 hade Karl XII försökt introducera högertrafik. "Kongl. Maj:ts Förordning 10 februari 1718 angående Postväsendets och Gästgifweriernes sammanfogande" påbjöd högertrafik. I förordningens § 24 föreskrevs att då två postvagnar möts "hålla de halfwa vägen hwardera til höger". Redan 1734 var dock vänstertrafiken tillbaka. Sedan dröjde det till 1920-talet innan diskussionerna om högertrafik kom tillbaka. Orsaken var en ökande biltrafik, med internationella resor.

Folkomröstning

Frågan dök flera gånger upp i riksdagen under 30-, 40- och 50-talen och till slut beslöts att en rådgivande folkomröstning skulle hållas i oktober 1955. Detta ledde till vad vägverket beskriver som "en våldsam skräckpropaganda". Argumenten mot var att en omläggning var ett oerhört slöseri med pengar och att det skulle leda till ett fruktansvärt blodbad på vägarna. Resultatet blev att Svenska folkets råd till riksdagen blev ett rungande nej till trafikomläggning. Röstdeltagandet var visserligen bara 53 %, men med 82,9 % nej-röster blev riksdagens beslut att vänstertrafiken skulle bibehållas.

Påtryckning och utredning

I våra grannländer möttes detta med stor besvikelse. Hösten 1960 antog Europarådet en resolution om enhetlig trafikriktning i Europa, och i december 1960 utsågs överdirektören i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Gösta Hall, som sakkunnig och utredare av kostnaderna för omläggning till högertrafik. Hall överlämnade sin utredning i oktober 1961 och beräknade där kostnaden till 340 miljoner kronor efter 1961 års penningvärde, (3 320 miljoner kronor enligt 2003 års penningvärde).

Riksdagsbeslut

I februari 1963 rekommenderade Nordiska rådet Sveriges regering att snarast vidta åtgärder för högertrafikens införande i landet, och den 10 maj 1963 - med 294 röster för och 50 mot - beslöt så riksdagen att införa högertrafik. (Ett undantag är dock järnvägs- och tunnelbanetrafiken som än idag har vänstertrafik!)

H67h.jpg

Planeringen börjar - kommission tillsätts

Kommunikationsminister vid tiden för omläggningen var Olof Palme. Han hade därmed huvudansvaret för övergången till högertrafik. Under den här perioden syntes han ofta i reportage och intervjuer om högertrafiken. Efter genomförandet av "Dagen H" blev Olof Palme ecklesiastikminister.

H67l.jpg

Polis, Lars Skiöld och Olof Palme

Ett av huvudargumenten emot högertrafiken hade ju varit trafiksäkerheten. För att hantera detta påbörjades en minutiös planläggning, och stora resurser sattes in. Man tillsatte en särskild högertrafik-kommission - HTK - under ledning av Lars Skiöld och med ansvar att genomföra omläggningen.

Informationskampanj

En av kommissionens viktigaste uppgifter var en informationskampanj, som räknas som den kanske mest ambitiösa i svensk historia.

H67a.jpg

Broschyrens förstasida

Alla måste få veta att - och när - högertrafiken skulle börja gälla. År 1967 räknade man med att nå 90 % av befolkningen genom massmedia. För att även nå gamla, sjuka, ensamma och handikappade gjordes hembesök. Det togs fram material för syn- och hörselskadade, liksom material för olika språkgrupper. Vid landets gränser fanns broschyrer på världsspråken.

Kampanjen kulminerade det sista veckoslutet. I alla tidningar fanns helsidesannonser. På TV sändes tolv timmar med högertrafikprogram. På radio sände man hela 40 timmar - på tre kanaler och på tio språk.

Praktiska förberedelser

Det planerades ombyggnader av trafikplatser. Enkelriktningar skulle anpassas och trafikleder ändras. Man byggde flyttbara refuger. Man skulle byta ut 360 000 vägmärken. Det sattes upp 130 000 påminnelseskyltar i god tid, som övertäcktes i väntan på "dagen H".

H67m.jpg

Detta märke gjordes sexkantigt för att skilja sig från andra märken.

Intressant är att nästan inget behövdes göras åt bilarna. Strålkastarna fick tejpas innan glasen bytts ut, och man fick klisterlappar med "H-märket" som man satte på instrumentbrädan.

H67b.jpg

(När jag köpte min första bil 1979 - en Opel av 1966 års modell - fanns ett sådant märke ännu kvar!) Vi körde redan omkring i vänsterstyrda bilar. Däremot fick många bussar byggas om, eller bytas ut - dels för att de tidigare varit högerstyrda, dels för att på- och avstigning skulle kunna göras på rätt sida.

Natten då allt skulle ske

Under det sista intensiva dygnet arbetade 20 000 man med omläggningsarbeten. Trafikplatser byggdes om, man flyttade refuger, målade om vägmarkeringar, täckte för en del vägmärken, och avtäckte andra inklusive alla påminnelseskyltar.

Er utsände berättar

Från klockan ett till sex på morgonen den 3 september rådde körförbud för alla utom nyttotrafiken. Min pappa extraknäckte en del med att köra tidningar på natten, och såg naturligtvis till att få en runda just denna natt, och fick därför ett särskilt utfärdat tillstånd.

H67c.jpg

Pappa hade då en liten blå Citroën kombi.

H67o.jpg

Citroën Mi6 i modell

Med i bilen följde en historieintresserad Ängelholmsprofil - Vilhelm "Ville" Bengtsson - och i baksätet satt er utsände reporter, sex år gammal med sjuårsdagen i sikte. Någon bilradio hade vi inte, men en bärbar Aga transistorradio fungerade bra.

H67n.jpg

Jag vill också minnas att det i bilen fanns några smörgåsar och en termos med varm kakao.

I god tid före stannade vi bilen och pappa gjorde omställningen av strålkastarna. Klockan tio i fem skulle fordon (med tillstånd att vara ute) stå still på vänster sida av vägen. Jag minns hur rösten på radion instruerade oss. Vi befann oss på vägen som går mellan Ulriksfält och Engeltofta alldeles norr om Ängelholms flygplats. Vi stannade till på vänster sida. Trafikstopp rådde under tio minuter. Under detta stopp fick vi instruktioner om att försiktigt förflytta bilen till höger sida, där vi åter stod stilla en stund. När så klockan blev fem fick vi tillstånd att försiktigt fortsätta färden - nu på höger sida. Spännande!

På den fortsatta färden blev vi två gånger stoppade av polis för kontroll av tillståndsbevis, dels ute på landsbygden dels inne i stan.

Som ett minne av dagen gjorde min pappa (som också var glasmästare och hade affär för inramning av tavlor) en minnestavla.

H67.jpg

Högertrafik - med försiktighet!

Redan en timme senare kunde så allmänheten ge sig ut i högertrafik, bortsett från centrala delar i några större städer där förbudet var förlängt. Dagen H, söndagen den 3 september 1967, var naturligtvis en historisk dag. Många gav sig ut på gatorna - med bil, eller cykel, för att prova sensationen att köra på höger sida. Överallt fanns de sexkantiga påminnelseskyltarna. De var gjorda av masonit med mörk botten, gula och vita streck och ett H för höger.

Trafikövervakningen var intensiv de första dagarna.

H67k.jpg

Omkring 10 000 polismän och militärer övervakade, och ytterligare 100 000 personer (skolungdom, föreningsmedlemmar och värnpliktiga) hjälpte till vid 19 000 övergångsställen.

Denna första dag hade högsta tillåten hastighet sänkts runt om i landet.

H67d.jpg

Från 50 till 40, på motorvägar 90 och på alla andra vägar 60. Några dagar senare höjdes mellangränsen från 60 till 70.

Ytterligare en höjning kom den 17 oktober.

H67j.jpg

Den lägre gränsen 40 gällde då enbart inom tättbebyggt område, på övriga vägar och motortrafikleder gällde 80 och på motorvägar 100.

Vad hände sedan

På vägverkets hemsida skriver man: "Paniken och blodsutgjutelsen lyste med sin frånvaro och behärskningen var nära nog total. Under resten av året sjönk dödsolyckorna i trafiken dramatiskt och för hela 1967 redovisades 236 färre dödsoffer än året innan." Den intensiva upplysningskampanjen hade fått avsedd effekt.

Finansiering

Finansieringen av reformen skedde genom en särskild trafikomläggningsskatt på registrerade fordon som upptogs under åren 1967-1970. Den årliga skatten var 20 kr för motorcykel, 40 kr för personbilar upp till 1 100 kg och 75 kr för övriga fordon.

Konsekvenser för spårvagnarna

I samband med trafikomläggningen kom spårvagnarna att helt försvinna i Stockholms innerstad. Även i Helsingborg påskyndades den tidigare planerade nedläggningen av spårvägsnätet. I Malmö behölls endast en linje. Göteborg och Norrköping behöll däremot sina tidigare spårvägslinjer och byggde om dessa för högertrafik.

H67g.jpg

Spår av vänstertrafiken idag

Det finns fortfarande äldre motorvägssträckor som har kortare accelerationsfälten och längre avfartsfiler än normalt. Före omläggningen var markeringar på vägbanorna gula, och det finns fortfarande sådana rester kvar.

Källor:

  • Redigerat 2020-12-04 10:27 av AndersE
Annons:
Farwuq
2009-11-09 07:38
#1

Gula markeringar finns delvis kvar åtminstone på ett ställe här i Lund, trotts att det gått över 40 år.

Jag var själv 10,5 år då det begav sig, och helt rätt det var mycket spännande. Vi hade en hel veckas trafikinfo i skolan veckan innan det var dags, jag gick i fyran då.

Glad

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Effie
2009-11-14 16:20
#2

Jag var elva.

Minns att det informerades mycket om det - och att jag läste i tidningen efteråt om några norrmän som glatt kom körande på vänster sida; de hade aldrig hört talas om att Sverige skulle gå över till högertrafik.

Minns tavlorna som stod vid gränsen till Norge. Höyretrafikk. Keep right.Rechts fahren. Tenez a droite. Jag förstod inte språken, men jag såg det tillräckligt många gånger för att minnas. Misstänker att det fanns liknande skyltar i Danmark?

Minns texterna målade på övergångsställena, om vilket håll man skulle titta åt innan man gick över.

Minns att jag var på bio och tittade på "Kalle Anka i trafiken". Första gången jag såg filmen med Kalles, Musses och Långbens husvagnssemester.

Minns inte hur de fixade alla bussar. Spårvagnarna, där tror jag att de började bygga vagnar med dörr på andra hållet, och så satte de ihop ett tåg av en gammal och en ny. Sedan var det bara att köra åt andra hållet när det blev högertrafik.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

AndersE
2012-09-03 09:37
#3

Idag är det 45 år sedan!

Farwuq
2012-09-03 12:30
#4

Jag tänkte på det hela när jag knatade till jobbet idag.

Glad

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Ronny-K
2012-09-04 09:50
#5

Då, 3 Sept.-67, hade jag bara cykel. Men alla vi ungar på Villan rycktes väl med av allt ståhej och tyckte det var spännande att cykla på högersidan.

Tänkte på det senast i somras när jag var på en (fiske) tur till Irland och skulle köra på andra sidan igen. Vi hyrde bil på flygplatsen och begav oss ut på "vänster" vägarna. Lite vita knogar på ratten i början, men man vänjer sig relativt fort.
Dock började jag varje morgon med att gå till fel dörr på bilen bara för att upptäcka att där fanns ingen ratt..

Ps. Exporterade vi inte en hel del av de gamla bussarna till Pakistan?

Farwuq
2012-09-04 12:09
#6

Även jag vill minnas att vänstertrafiks-bussar skeppades till Pakistan.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Annons:
AndersE
2017-09-02 19:56
#7

Tidigt imorgon är det exakt 50 år sedan!

Upp till toppen
Annons: