Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

000 ÖVRIGT 001 - Om "Engelholmiana i Fokus" 002 - Engelholmiana in English 003 - Tävlingar 005 - Instruktionsfilmer om iFokus 006 - Statistik för Engelholmiana 008 - Bildgåtor 009 - Tips om källor 010 - Bok- och lästips 011 - Felnoteringar i litteratur 100 ÄNGELHOLMS STAD 110 - Storgatan 115 - Smedjegatan o Vattengatan 120 - Järnvägsgatan 125 - Östergatan 130 - Skolgatan 160 - Villan och Ängavången 170 - Södra Utmarken 180 - Rönneå och stadens broar 185 - Hembygdsparken o Thorslund 200 ÄNGELHOLMSBYGDEN 201 - Ausås 202 - Barkåkra 203 - Hjärnarp 204 - Höja 205 - Rebbelberga 206 - Munka Ljungby 207 - Starby 208 - Strövelstorp 209 - Tåssjö 210 - Tåstarp 211 - Össjö 250 - Filmer om Ängelholmsbygden 300 HISTORIA 350 - Kartor 360 - Flygfoton 400 PERSONHISTORIA 500 FÖRETAG 600 FÖRENINGSLIV 700 SKOLOR 800 FÖREMÅL 900 LUSTHUSET
207 - Starby

Starby kyrka

2009-09-17 20:13 #0 av: AndersE

Följ med till Starby kyrka, en liten resa i tid och rum där jag följer kyrkans, byns och min släkts historia.

Ett besök i Starby kyrka

Jag har besökt Starby kyrka tidigare och då vandrat runt på kyrkogården. Dock hade jag ännu inte varit på besök inne i kyrkan och dessutom hade jag en gammal önskan att få komma upp i kyrkans torn. Så jag tog kontakt med kyrkogårds- och fastighetschef Magnus Svensson och bestämde dag och tid. Efter en fika och en pratstund var det dags att kliva in i kyrkan.

Starby kyrka

Första intrycket

Första intrycket är att Starby kyrka är liten och vacker. Himmelsblå bänkar, stenlagt golv och vackra målningar i det välvda taket.

Starby kyrka - interiör

I en tidningsartikel i HD kallade komminister Patrik Neuhaus kyrkan för "näpen" och det är ingen dum beskrivning. Starby har blivit en populär vigselkyrka. Bland det första jag lägger märke till då jag kommer in är en dopfunt som står längst bak i kyrkan.

Dopfunt

Det känns som en ovanlig placering och förklaringen kommer när jag gått hela gången fram. Där står nämligen ytterligare en dopfunt! Historien bakom de två, eller rättare sagt tre dopfuntarna återkommer jag till.

1200-, 1300- och 1400-talen

Eventuellt har det funnits en tidigare kyrka av trä i Starby. Den kan i sin tur ha byggts på en än äldre kult- och begravningsplats. Dagens kyrka tror man byggdes kring år 1200 eller kanske något senare och den västra delen av dagens långhus med sina metertjocka tegelväggar är från denna tid.

Den dopfunt som idag står längst fram i kyrkan betecknas medeltida.

Medeltida dopfunt

Ursprunget är osäkert men den är kyrkans äldsta inventarium och kanske fanns dopfunten här redan då kyrkan byggdes? Tanken svindlar. I början av 1200-talet hörde Starby till Danmark. Valdemar II Sejr var kung och det var under hans korståg i Estland som den danska flaggan, som är världens äldsta nationsflagga, föll ner från himlen.

Inte förrän ca 200 år senare, närmare bestämt 1404, nämns den skånska byn Starby för första gången i skrift. Det betyder bl.a. att vi knappast vet något om de människor som bodde här då. Själv tror jag ändå att några av mina förfäder kan ha bott här redan på denna tid. I slutet av 1400-talet kan Starby ha haft en viktig roll som utskeppningshamn eftersom Rönneå då var seglingsbar ända upp till Starby.

1500- och 1600-talen - krigsåren

För Skåne och skåningarna var 1500-talet krigets århundrade. Starby befann sig mitt emellan de stora härvägarna mellan norr och söder och man har säkert haft känningar av krigen. Danska härar drog norrut bara någon mil väster om Starby under Nordiska sjuårskriget. Oroligheterna fortsatte långt in i 1600-talet. Kanske var behovet av en ordentlig kyrkklocka extra stort i krigstider? I alla fall införskaffades dagens stora kyrkklocka 1631 och hängdes i en klockstapel av trä.

Under det Hornska kriget på 1640-talet hade danskar och svenskar kontakt vid vadet i Tranarp som gränsar till Starby i öster. Så sent som på 1670-talet var alla skånska städer utom Malmö i danska händer. Man kan tänka sig att kyrkan spelat en mycket stor roll för byborna under dessa orostider.

Krigen tar slut

Året efter slaget vid Lund, närmare bestämt den 22 april 1677 fick Starby sockenmän infinna sig i Ängelholm för att underteckna en trohetsförsäkran till den svenske kungen och kronan. Dokumentet finns bevarat och av det framgår bl.a. att ingen utöver kyrkans präst och klockare var skrivkunnig. En rad åtgärder vidtogs nu för att påskynda försvenskningen av Skåne. I kyrkan fick enbart svenska psalmer sjungas och högmässan skulle hållas på svenska. Prästen skulle undervisa barnen i svenska språket.

1700-talet

Den 3 april år 1711 kom det fint besök till Starby.

Mattias Steuchius

Det var biskopen i Lund Mathias Steuchius som tillsammans med generallöjtnanten Burenskiöld företog en granskning av Starby kyrka. Efter denna fick man reparera klockstapeln som uppgavs ha varit alldeles "ruinerad" dels beroende på fiendens åverkan och dels på grund av ålder. Det visar ju att krigen tydligen varit närvarande även i Starby. Reparationen hjälpte inte heller helt utan ett kvartssekel senare fick man bygga en helt ny klockstapel.

En lustig detalj när det gäller biskopens besök är att Mattias Steuchius är min morfars farfars mormors mormors farmors bror. Han hade tidigare varit biskop i Härnösand och tre år efter besöket i Starby blev han 70 år gammal utnämnd till ärkebiskop i Uppsala. Jag kan inte låta bli att fantisera om en tidsresa till detta tillfälle. Hur jag får syn på min farfars farfars farfars morfar Måns Nilsson i Starby som då var 33 år gammal. Måns står utanför kyrkogården och betraktar nyfiket biskopen Steuchius när jag kliver fram och sammanför de båda och berättar för biskopen att hans systers sondotters dotterdotters dottersons sonsons dotter (min mor) kommer att gifta sig med den här bondens dottersons sonsons sonsons son (min far) och jag är ett resultat av detta! (Fantasier... Jag vet, och återgår till min berättelse...)

Befolkningstillväxt

Den första kartan över Starby är från 1713. Bebyggelsen var med få undantag koncentrerad till själva byn med kyrkan i dess västra del. Efter de oroliga århundradena ökade befolkningen i Starby under 1700-talet. I slutet av 1600-talet bodde här mindre än 150 personer men 1750 hade det ökat till 224 personer och året därpå till 250 och innan århundradet var slut passerades 300. Bortsett från några militärer och hantverkare var det jorden som sysselsatte socknens invånare.

Min farfars farfars farfars far Jöns Andersson var från Höja, men gifte sig i januari 1751 med en flicka från Starby som hette Olu Månsdotter, dotter till den Måns Nilsson jag nämnde ovan då jag fantiserade om hans möte med biskopen. Jöns och Olu bosatte sig i Starby där Jöns genom sitt gifte blev rusthållare på Starby 9 5/16 mtl. De fick tre barn som säkert döptes i kyrkans gamla medeltida dopfunt.

Kyrkan såg vid den här tiden ut nästan på samma sätt som den gjort sedan medeltiden. Tegelväggarna var vitrappade och kyrkan saknade torn. Den hade trappgavlar och tak av bly. Där tornet finns idag fanns då ett vapenhus med tak av tegel. Någon sakristia fanns inte, men väl ett kor i östra delen som var lägre och smalare än själva långhuset.

Predikstol i Starby kyrka

Dagens predikstol fanns däremot redan då. Den är nämligen med stor sannolikhet från 1668 och alltså långt över 300 år gammal!

1800-talet

Ett av skälen till mitt besök var ju att jag ville klättra upp i tornet. Starby kyrkas torn tillkom efter många års diskussioner. Tidigare hade man haft åtminstone ett par olika klockstaplar av trä vid sidan om kyrkan, men på en sockenstämma 1812 bestämdes att ett torn av sten skulle uppföras. Bakom beslutet kan man ana ökade skatteintäkter genom att antalet sockenbor ökade. Trots det var kostnaden för bygget av ett kyrktorn hög och detta fördröjde starten men i februari 1818 var tillstånd och finansiering klar. En del av finansieringen bestod av att alla församlingsbor ålades att utan ersättning utföra arbete, med rivning, transporter och byggande.

Kyrktornet

Under byggets gång körde socknens alla åboar utan ersättning fram sexhundra och åttiosju lass med gråsten samt etthundra och femtiotvå lass med grus, sand och lera. Vid den här tiden var min förfader Jöns Andersson död men hans son Nils Jönsson, som tagit över gården var säkert med och körde sten.

Tankarna på hur hela socknen engagerades i bygget följer mig då jag klättrar uppför den mycket smala och branta trappan uppåt i tornet. Jag kommer först upp till läktaren som tillkom just i samband med tornbygget. Jag tittar ut över kyrkan från läktaren.

Starby kyrka sedd från läktaren

Efter första avsatsen in till läktaren smalnar sedan trappan ytterligare. En bit upp finns en lucka som öppnas för att jag ska komma vidare upp till klockorna. Här hänger två klockor.

Kyrkans båda klockor

Den större av dem är från 1631 och den något mindre är från 1774.

Starbys två kyrkklockor

De har alltså båda hängt i en klockstapel av trä innan tornet byggdes. I slutet av 1700-talet, närmare bestämt 1787 blev båda klockorna omgjutna i Kristianstad. Jag försöker föreställa mig hur de hissats ner till någon vagn för att fraktas till Kristianstad där Abraham Palmberg gav dem nytt liv. Den stora klockan fick följande text 1787:

EFTER 150 ÅRS TJÄNST BRÄCKD 1781 MEN OMGJUTEN OCH TILLÖKD 1787 UNDER DÅVARANDE KYRKOHERDE ELISEUS WINDING AV ABRAHAM PALMGREN

På den mindre klockan står:

MALMEN SKÄMD 1781. OMGUTEN OCH TILÖKD 1787. KYRKOH I HÖIIA OCH STARBY E:WINDING COMINIST T SUNDIUS. KLOCKARE OCH ORGAN. L. THULIN. KYRKOVÄRD JÖNS TUVESSON OCH AND JÖNS I UGL. AF ABRAHAM PALMBERG.

Anders Jönsson i Ugglarp

Kyrkovärden Anders Jönsson i Ugglarp som fått sitt namn på den mindre klockan var svärfar till den Nils Jönsson som var med och körde sten till tornet och således min farfars farfars farmors far. Det känns speciellt att stå här uppe och läsa hans namn med handen på klockan och tänka att han nog också rört vid klockan - för mer än tvåhundra år sedan. Anders var 63 år gammal då klockan göts om och han fick inte se den lyftas in genom de stora luckorna för att placeras i det nya tornet.

Jag klättrar runt kring de två klockorna. Vilket oerhört tungt arbete det måste ha varit att lyfta upp dem hit. De är sannerligen imponerande och åter svindlar tanken då jag tänker på hur länge de hängt här och på hur många av mina anor och släktingar som blivit kallade till kyrkan av klockornas ringning.

När jag nu står allra längst upp i kyrkans torn får jag också hjälp med att öppna luckorna mot öster. Utsikten är magnifik.

Utsikt år nordost

Utsikt åt öster

Utsikt åt sydost


Det laga skiftet

Något som präglade 1800-talet var naturligtvis det laga skiftet. I Starby ägde skiftesförrättningen rum 1828-29 och innebar en noggrann besiktning av byggnader och anläggningar på gårdarna i byn. Min farfars farfars farfar Nils Jönsson - han som i sin ungdom körde sten för tornbygget - började nu bli en gammal man. Hans gård låg inne i byn en bit öster om kyrkan. Inför skiftet överlät han sin hemmansdel på sina söner Per och Ola. Syftet med besiktningen av byggnaderna var att utröna vilka gårdar som var i sämst skick och därför skulle bli de som fick flytta ut. Per och Ola ville bo kvar i byn, men manbyggnaden liksom uthuslängor var i dåligt stånd och de fick istället varsin gård i socknens östra del med gräns mot Tranarp. Skiftet i Starby fick en mycket stor inverkan. Vid början av 1800-talet fanns endast något över 300 tunnland odlad åker. Efter skiftet hade åkermarken utökats till omkring 1950 tunnland.

När kyrkvärden Anders Jönssons barnbarn Ola Nilsson - min farfars farfars far - gifte sig 1830 hade tornet varit i bruk i mer än tio år. Ola hade efter skiftet blivit åbo på en gård i östra delen av socknen. Utöver att sköta sin gård var han också timmerman.

Altartavlan

Året efter Olas bröllop målades den altartavla som ännu hänger längst fram i kyrkan.

Altartavlan i Starby

Den avbildar Kristus i Getsemane och konstnär var Alexander Malmkvist som var verksam i Lund. Altartavlan ersatte en tidigare altaruppsats med figurer skurna i trä. Den tålde inte fukten i den oeldade kyrkan och fick så svåra skador att den måste ersättas.

År 1840 behövde blytaket över koret bytas ut och man beslöt ersätta det med ett koppartak. Samtidigt skulle allt invändigt trävirke målas om utom predikstolen som skulle rentvättas. Bänkarna skulle målas marmorerat gulbruna medan valven och väggarnas putsade ytor skulle vitas. Ett flertal spekulanter deltog vid entreprenadauktionen men efter flera bud stannade Ola Nilsson för lägsta budet. Det är spännande att tänka sig min farfars farfars far under arbetet med att renovera den kyrka jag nu går runt i. Samma år gjordes också en ny bänkindelning i kyrkan och Ola och hans familj fick sin plats på bänk nr 5.

Stor ombyggnad

Invånarantalet i byn fortsatte öka. År 1855 var det uppe i 570. Då hade man planerat och genomfört en större ombyggnad av kyrkan. När kyrkan stod färdig den 14 oktober 1855 hade den fått det utseende den har idag bortsett från tornets allra översta del. Några år senare installerades en orgel uppe på läktaren. Året var 1862 och orgelbyggare var P Söderling från Göteborg. Nu fanns det 626 invånare som kunde lyssna till orgelmusik vid sina kyrkobesök. Ola Nilssons barnbarn, bland dem min farfars far, blev döpta i den fina renoverade kyrkan med sin nya orgel.

År 1884 beställde kyrkan ett nytt materialhus på sydvästra delen av kyrkogården. Byggentreprenör blev Johannes Olsson. Johannes var Ola Nilssons son, dvs min farfars farfar, målarmästaren Johannes Olsson Ellerstrand. Huset var färdigställt i november samma år men finns inte kvar idag utan ersattes av ett nytt i början av 1900-talet.

1900-talet

När jag fortsätter min klättring ytterligare en bit upp kommer jag till ett litet utrymme med ett urverk. I samband med en genomgripande renovering 1912 byggdes tornets översta del om. Här installerades ett urverk och tornet försågs med fyra urtavlor.

Urverk i Starby kyrkas torn

Urverket har nyligen blivit renoverat och det tickar vackert vid mitt besök. Från verket går en axel upp mot tornets tak.

Urverket driver fyra omgångar visare

En bit upp finns en anordning med drev som fördelar axelns rörelser ut till de fyra urtavlorna.

Jag klättar så ner igen uppfylld av tankar kring allt som har utspelat sig här under alla år och kring den betydelse kyrkan haft för mina förfäder i så många generationer. När jag återvänder in i kyrkrummet ser jag mittgången som breddades vid renoveringen 1912 och försågs med kalkstensplattor.

Kyrkans interiör

Ett nytt altarskrank uppfördes och ytan framför altaret gjordes större.

Nya bänkar i blå färg

De äldre kyrkbänkarna som varit försedda med dörrar ersattes nu med nya i "allmogestil" och kyrkans tak som tidigare varit helt vita fick de målade valvbågar det har nu. År 1933 installerades en ny orgel där A Magnusson från Göteborg var orgelbyggare.

Kyrkan genomgick ännu en invändig renovering och uppfräschning 1969.

Dopfuntarna

Nu återstår väl bara historien om de två dopfuntarna. Den äldre, medeltida dopfunten togs bort i samband med bygget av tornet 1819 och såldes på auktion. Den fick nu tjänstgöra som trädgårdsprydnad på en gård i trakten. Då min farfars far Gotthard Ellerstrand döptes 1875 användes en dopfunt av trä, men 1891 bestämdes på en kyrkostämma att en ny dopfunt skulle införskaffas från Lomma cementfabrik. Det är den som idag står längst bak i kyrkan.

Den gamla dopfunten

Ägarna av den gamla medeltida dopfunten tillfrågades så småningom om de kunde tänka sig att återlämna den, men det ville de inte. Inte förrän gården bytte ägare 1998 kunde den gamla dopfunten återbördas till Starby kyrka. Idag är den kyrkans enda medeltida inventarium. Efter en utflykt på nästan 180 år har den alltså återtagit sin plats och förpassat ersättaren närmare ingången.

Jag avslutar med att citera en text som finns på den yngre och mindre av kyrkans två klockor:

ATT IEHOVA HAR BLÖDT OCH I DITT STÄLLE DÖDT
MED KROPPS OCH SIÄLASMÄRTA DET LIUDE I DITT HIERTA
ATT DU TILL ANDAKT RÖRES SÅ OFTA MITT LIUD HÖRES.

Inskription på klockan

Källor:

Alla historiska uppgifter kommer från den förnämliga boken "Gångna tiders Starby" av Åke Frödin, kompletterat med uppgifter från min egen släktforskning vilka kommer från kyrkböcker. Uppgifterna om den gamla dopfuntens historia kommer från en artikel i Helsingborgs Dagblad.

Bilderna är mina egna utom bilden på biskop Steuchius som kommer från Wikipedias artikel om Mattias Steuchius där de hämtat bilden från Nordisk familjebok.

 

 


Anmäl
2009-09-18 00:12 #1 av: svenne

Mycket trevlig artikel, speciellt uppskattade jag beskrivningen av det gamla torn-urverket.

Anmäl
2009-09-18 00:41 #2 av: AndersE

#1 Tack! Ja, urverket gillade jag också. Det har tydligen stått stilla i många år men renoverats på privat initiativ.

 


Anmäl
2009-10-21 21:00 #3 av: kjersgaard

super artikkel når man bor i byen. tak

Anmäl
2009-10-21 22:16 #4 av: AndersE

#3 Tack!

 


Anmäl
2010-02-16 21:48 #5 av: evakristina

Wow! Läste inskriptionen på lilla klockan.

Fantastiskt att få läsa det igen efter att som liten läst det varje gång jag klättrade upp i kyrktornet med kyrkvaktmästaren.

Anmäl
2010-02-16 21:57 #6 av: evakristina

Visst är vår kyrka fantastisk!

Anmäl
2010-02-16 23:53 #7 av: Andersdotter

Bra artikel, och du Anders har ju fått "ordets" gåva

Anmäl
2010-02-17 00:00 #8 av: AndersE

Tack ska ni ha. Det var lite extra kul att skriva den här artikeln och försöka knyta ihop släktens historia med kyrkans.

Kyrkor är ju speciella i det att de så ofta är väldigt gamla. Har man haft släkt länge i en socken så är ju kyrkan ofta den enda byggnad man med säkerhet vet att de varit i.

 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.