Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

000 ÖVRIGT 001 - Om "Engelholmiana i Fokus" 002 - Engelholmiana in English 003 - Tävlingar 005 - Instruktionsfilmer om iFokus 006 - Statistik för Engelholmiana 008 - Bildgåtor 009 - Tips om källor 010 - Bok- och lästips 011 - Felnoteringar i litteratur 100 ÄNGELHOLMS STAD 110 - Storgatan 115 - Smedjegatan o Vattengatan 120 - Järnvägsgatan 125 - Östergatan 130 - Skolgatan 160 - Villan och Ängavången 170 - Södra Utmarken 180 - Rönneå och stadens broar 185 - Hembygdsparken o Thorslund 200 ÄNGELHOLMSBYGDEN 201 - Ausås 202 - Barkåkra 203 - Hjärnarp 204 - Höja 205 - Rebbelberga 206 - Munka Ljungby 207 - Starby 208 - Strövelstorp 209 - Tåssjö 210 - Tåstarp 211 - Össjö 250 - Filmer om Ängelholmsbygden 300 HISTORIA 350 - Kartor 360 - Flygfoton 400 PERSONHISTORIA 500 FÖRETAG 600 FÖRENINGSLIV 700 SKOLOR 800 FÖREMÅL 900 LUSTHUSET
500 - Företag

Fordonsköp efter första världskriget

2009-03-10 12:17 #0 av: AndersE

Om när tegelbruket köpte lastbilar

I sin förtjusande bok "Livet i Luntertun" skriver Victor Linders bl.a. om sin uppväxt i Ängelholm. Han var född 1901. alltså två år yngre än min farfar Gunnar Ellerstrand och de två var mycket goda vänner.

En av de roligaste episoderna i boken är ett kapitel som heter "Veteraner i Tungviktsklass" och handlar om hur Victor och Gunnar med två tyska lastbilar kör tegel mellan tegelbruket och järnvägsstationen. Kapitlet inleds med:

"Till Helsingborg hade anlänt fem tyska armélastbilar i högsta tungviktsklassen. Troligen tillverkade i slutet på kriget bar de syn för sägen att de skött sitt hårda uppdrag med den äran. Hela konstruktionen var av järn, trävirke kunde ingenstans upptäckas. Hjulen inberäknat ringarna var helt av järn de också. -  Nu skulle dom säljas! -

Några spekulativa andar i Engelholm, av vilka jag minns endast två, disponent Gotthard Ellerstrand och disponent K. G. Grönvall, (några fler fanns kanske inte) beslöt sig för att tillhandla sig samlingen för framtida bruk. Av denna anledning reste vi med pappa Ellerstrand i spetsen till Helsingborg för att köra hem giganterna."

Enligt Linders var det två lastbilar som hamnade på tegelbruket - En Erhart med öppet förarsäte och en Pokorny und Wittekind "med täckt förarhytt, allt liksom flaket av järn".

Jag har försökt hitta bilder på dessa lastbilar. Jag har sökt på nätet och varit i kontakt med tyska motormuséer, men utan framgång.

Nu har jag emellertid hittat en bunt foton. På vart och ett står det på baksidan "Automobil- und Motoren-Vertriebs-Gesellschaft Fritz Schicht" och min tro är att detta var en firma som sålde överblivna fordon från Tyskland efter första världskriget. Jag tror alltså att min farfars far - nybliven direktör på tegelbruket - fått dessa foton för att välja ut det som kunde passa. Kanske finns Erhart och Pokorny und Wittekind här på bild?

Nu ska ni få se alla dessa fordon!

Tysk lastbil

Lastbil av okänt fabrikat.

Lastbil

Ytterligare en lastbil

Lastbil

Lastbil

Lastbil

Lastbil

Personbil

Personbil av okänt fabrikat utan däck...

Chassi

Ett chassi utan kaross och däck.

Kylarmärke

Tillhör chassit ovan. Vad står det?

Opel

En Opel som nog varit elegant.

Personbil

Lite speciell kylare. Går den att identifiera?

Personbil

Utan däck...

Personbil

Stor täckt bil utan däck och i behov av omvårdnad.

Personbil

Lite sportig på något sätt...

Personbil

Strömlinjeformad varubil?

Horch

Jag tycker jag kan läsa Horch på kylaren?

NAG

Här står "NAG" på kylaren. Vad är det för märke?

Personbil

Den ser väl trevlig ut?

NAG

Ännu en "NAG"...

BUB?

Här tycker jag mig läsa "BUB" på kylaren.

Lastbil

Den här ser ju relativt välhållen ut.

Lastbil

Som ny!

Adler

Denna eleganta "Adler" får avsluta.

---

Enligt Linders hamnade alltså de två nämnda lastbilarna på tegelbruket. En tredje bil fanns tydligen hos "Pålsson på Lunnamöllan i Munka Ljungby" och eventuellt hade Grönvalls Läder också någon.

Det vore kul om det fanns någon som har bilder på bilarna i tjänst i Ängelholm!

 


Anmäl
2009-03-10 15:09 #1 av: EivorA

Det var en trevlig artikel om de gamla bilarna, Anders.

Jag såg på Antikrundan att det var en samlare i Skåne, som hade väldigt fina exemplar av gamla ?Bughatti och andra. Riktigt hantverk att få dom i det skicket.

Eivor

Anmäl
2009-03-10 16:09 #2 av: AndersE

#1 Ja, jag tänkte på det när jag gick igenom bilderna. Undrar om någon finns kvar, vackert glänsande hos en entusiast eller på muséum.

---

Det som egentligen fascinerar mig mest med bilderna är den tragedi de berättar om. Som vanligt i krigstider har privatfordonen fått ställas undan. Bensinen blev oåtkomlig och gummiringarna beslagtogs av militären.

Man kan tänka sig att dessa familjer haft sin bil i ett garage/förråd och drömt om den dag det åter blev fred och man skulle kunna ta fram bilen igen. Och sedan besvikelsen då freden inte innebar någon annan möjlighet än att för en spottstyver sälja den en gång så dyra bilen. I Tyskland efter kriget handlade nog det mesta om att försöka överleva.

 

 


Anmäl
2009-03-22 19:08 #3 av: Tebe

Hej Anders

Trevliga bilder

NAG står för "Neue Automobil Gesellshaft" , som byggde bilar i Berlin.

Både personbilar och lastbilar sökte sig till Sverige, och SLO, Stockholms läns omnibusabb, hade enligt en bok en buss av fabr NAG på 40-talet, dock kraftigt ombyggd.

 

Torsten Brodén

Anmäl
2009-03-22 20:35 #4 av: AndersE

#3 Tack før informatioen Torsten!

Undrar hur længe bilmærket fanns?

 


Anmäl
2009-05-20 13:49 #5 av: AndersE

Ur en artikel om Ängelholms bryggeri (av Sven Andersson och Johan Brinck) citerar jag följande:

"Den första bryggeribilen skaffades 1918. Efter krigets slut åkte direktör Ivar Aspegren från Skånebryggerier ner till Tyskland och köpte upp utrangerade tyska krigsbilar. De var starka och försedda med massiva gummihjul. Det blev stalldrängen som fick lära sig att köra bil. Ett körkort förr krävde ingen lång övningstid och gav därför inte heller någon större körskicklighet. Redan vid första turen med bryggeribilen krockade stalldrängen med ett lokomotiv på ett växelspår, som gick från Ängelholms station och förbi slakteriet. Krocken var så kraftig att loket spårade ur. Bilen gick emellertid att reparera, så nog var de gamla krigsbilarna starka."

Det kan jämföras med det Linders skrev i sin bok "Livet i Luntertun" och som finns citerat i början av artikeln ovan.

Jag gissar att de två hänger ihop, men undrar om någon vet mer fakta bakom?

 

 


Anmäl
2009-05-21 16:06 #6 av: FAK743

Hej Anders!

En som verkligen kan det här med gamla bilar är min vän Olle Nilsson i Jennaholm han har ett verkligt fint bilmuseum en bit utanför Skånes Fagerhult. Han har tidigare chefat för Åsljungapallen.

Har varit där ett par gånger och han har en historia om varje bil i museumet.Har tyvärr inte hans telefonnummer.Men prova och sök honom på Eniro kan lyckas.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.