Annons:
Etiketterpersonhistoriastarby
Läst 10283 ggr
AndersE
2/14/09, 3:40 PM

Riksdagsmannens tös från Starby

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Min farfars mor föddes i Starby 1871. Här får du läsa om hennes uppväxt.

Riksdagsmannens tös

Jag har en positiv bild av min farfars mor - Gunilda. Den bilden är kanske främst förmedlad av hennes yngste son Inge, som utan att använda så många ord, ändå tydligt visade hur mycket han uppskattade sin mor. Jag tänker mig Gunilda som en mycket vänlig och omtänksam kvinna.

Hon var ett mellansyskon och man brukar säga att de är bra på att kompromissa och medla. Jag tror detta gällde även Gunilda. När jag ser bilder av den unga Gunilda så ser jag en rar och vacker flicka.

Gunilda - riksdagsmannens tös

Hon var naturligtvis också ett barn av sin tid och sin uppfostran. Hon hade inte det vi kallar klassisk bildning, men säkert en god uppfostran, en god social förmåga, och mängder av praktiska kunskaper om allt som krävs för att sköta om ett hem.

Jag tror också att hon var en människa för vilken familjen var mycket viktig. Hon brydde sig mycket om sina föräldrar och sina syskon. Kontakten med dem var viktig för henne. Hon var också väldigt mån om sina barn. Här ska jag berätta vad jag vet om hennes uppväxt.

1870-talet

Min farfars mor, Gunilda, föddes den 30 oktober 1871 i den skånska byn Ugglarp i Starby socken 10 km sydost om Ängelholm.

Året 1871 var Karl XV kung - över Sverige och Norge - men han dog 1872 och efterträddes då av sin bror Oscar II. I Sverige fanns 4,2 miljoner invånare. Av dessa var 1,3 miljoner sysselsatta inom jordbruket. Jordbruket stod för nära hälften av landets bruttonationalprodukt - idag står den för mindre än en procent. Myntslaget var riksdaler, och en riksdaler motsvarade 100 öre, men 1873 infördes kronan. Köpkraften hos en riksdaler 1871 motsvarar ca 75 kronor idag.

I Skåne på 1870-talet fanns ingen elektricitet, ingen radio, ingen telefon och inga bilar. De första järnvägslinjerna hade dock byggts och fler tillkom under 1870-talet. Till Ängelholm, Åstorp och Bjuv kom järnvägen 1875.

Gunildas första år i Starby

Gunildas far, Olof Persson, var född i Rya socken, 20 km öster om Ängelholm i nordvästra Skåne året 1839. När Gunilda föddes hade Olof arrendet på en större gård som kallades Ugglarpsgården och tillhörde Krapperups fideikommiss.

Ugglarpsgården i Starby

Ugglarpsgården - huset troligen byggt under Olofs tid som arrendator

Gunildas mor hette Johanna Andersdotter och var född i Starby 1844. Hon hade växt upp på en annan stor gård - Hitsåkragården - som funnits i hennes släkt i många generationer.

Hedsåkra gård i Starby

Hitsåkragården

Som ung fru på Ugglarpsgården hade Johanna sitt föräldrahem bara ett par kilometer bort.

När Gunilda föddes fanns det redan tre äldre syskon. Det var Augusta som skulle fylla 7 år, Ida 5 år och Carl knappt 3 år. Under åren i Starby fick sedan Gunilda ytterligare tre syskon - Olga, som föddes 1873, Ninni 1877 och Per 1879.

Det var säkert händelserikt att växa upp på en stor gård som Ugglarpsgården. I husförhörslängden för 1876-1880 står fyra drängar och tre pigor som Olof Perssons. Ytterligare ett 15-tal drängar och pigor står skrivna på gården, tillsammans med en mejerist. Att gården skulle föda många människor kan man också se då Gunildas äldsta syster Augusta skriver sin första kokbok, 16 år gammal på Ugglarpsgården. I receptet för att baka en sockerkaka ingår det tjugo ägg.

   Olu Svensdotter 1818-1911    Anders Andersson 1810-1899

 Olu Svensdotter och Anders Andersson- Gunildas mormor och morfar

Gunilda hade sin mormor Olu och morfar Anders Andersson i närheten. Äldsta mostern Carolina bodde också i Starby och där fanns flera kusiner. Moster Assarina gifte sig 1873 och flyttade till Ausås där Gunilda fick flera kusiner. Morbror Sven gifte sig 1875 och övertog den ena delen av sin fädernesgård, där det snart föddes flera små kusiner till Gunilda. Morbror August gifte sig 1879 och övertog då andra hälften av gården. Moster Christina gifte sig 1880. Moster Augusta bodde kvar hemma tills hon gifte sig 1882. Yngsta mostern Charlotta bodde kvar hemma tills hon emigrerade 1892.

Anders och Olu på Starby 11

Olu och Anders vid kaffebordet framför undantaget på Starby 11

År 1881, när Gunilda var tio år, flyttade hennes mormor och morfar till ett undantag inne i byn på Starby 11. Det berättas att Gunildas mormor var en kvinna som styrde sin familj med hård hand. Jag har hört att hon tog med sina döttrar till Helsingborg för att se till att de blev bortgifta, och det har sagts att hon tvingade yngsta dottern Charlotta att emigrera. Barnbarnsbarnet Inge berättade att uttrycket "momor i Starby" levde kvar långt efter att hon dött. Jag fick intrycket att det var något man skrämde små barn med. Många år senare, vid en kusinträff 1946 med Anders och Olus barnbarn sjöngs en visa. De första verserna låter så här: 

"I Starby där bodde Fru Olu, en kvinga som kunde båd söner o döttrar betvinga och ordning o reda hon höll i sitt hus där vävstolar dunka vid pråsornas ljus.

Till Hälsan om sommaren styrde hon färden, att döttrarna föra med glans uti världen I persiska schalar o sockerduks klut, blev döttrar bortgifta på hennes beslut.

Och barnbarn de fick hon o de blevo många, O somma blev korta o somliga långa, De alla dock minns med tacksamhet, att De henne  till Mormor o Farmor har hatt."

Jag tror att Gunildas familj hade ett stort umgänge i Starby bland släkt och vänner. Man var nog ofta bortbjuden och hade många bjudningar hemma. När man tänker på alla människor som bodde i Starby den här tiden så kan man inte låta bli att undra över om Gunilda lade märke till en liten påg som bodde i snickarens hus inte så långt från mormor och morfars gård i Hitsåkra. Den pågen var tre och ett halvt år yngre än Gunilda, hette Gotthard, och skulle en dag bli hennes make.

Gunilda firade sin tioårsdag på Ugglarpsgården och ett halvår senare var det dags att flytta från Starby. Det blev ett halvår då mycket hände. Augusta var bara sjutton år då man upptäckte att hon väntade barn. Hon fyllde sjutton precis en månad efter Gunildas tioårsdag, och gifte sig i februari 1882. Då väntade även Augustas och Gunildas mor Johanna ett nytt barn.

Gunildas syster Augusta gifte sig med sin sju år äldre kusin Carl Nilsson. Carls mor var äldre syster till Olof Persson, och Carl hade tjänst som skogvaktare i Våxtorp i Halland.

Örkellljunga och Johanssons gästgiveri

I april 1882 flyttade Gunildas familj till Örkelljunga. Där fanns ett gästgiveri som funnits i samma släkt i flera generationer, men detta år behövde gästgivaren Johansson någon som kunde ta hand om gästgiveriet i väntan på att hans egna söner blev gamla nog att ta över. Sedan gammalt fanns band mellan Johanssons släkt och Olof Perssons släkt, så det var kanske naturligt att frågan gick till Olof.

Kanske passade det också Olof bra att komma närmre sin äldsta dotter. Från Örkelljunga är det bara två mil till Yllevad i Våxtorp där nye svärsonen bodde. I juni 1882 födde Augusta sitt första barn. Det blev en flicka som fick heta Ebba. Ett par månader senare födde Johanna sitt sista barn som fick heta Hulda. Nog kan man tänka sig att resorna mellan Örkelljunga och Våxtorp blev många. Den unga mamman behövde nog all hjälp hon kunde få.

Även om man flyttat tappade man inte kontakten med Starby. Ett brev från Johannas syster Charlotta till Augusta innehåller en inbjudan att besöka mormor och morfar i Starby. Inbjudan gäller Augusta och hennes man samt dottern Olga som då var knappt ett år gammal. I brevet nämns att Augustas föräldrar är medbjudna och att de kanske kan åka med dem.

 Gästgivaren Olof Persson och hans familj

Längst bak Olof, Carl och Gunilda. I mitten Johanna med Hulda i famnen, Olga och Ida. Längst fram Ninni och Per.

Livet som gästgivare kan tyckas helt väsensskilt från livet som arrendator på en stor gård, men gästgiveriet i Örkelljunga, med anor tillbaka till 1725, hade såväl djur som mark att odla.

Gästgiveriet i Örkelljunga

Gästgiveriet i Örkelljunga. Bilden tagen några år efter att Gunilda bodde där.

Den stora gården hade i väster mangårdsbyggnaden, som uppförts 1822 och klätts med brädor. Vid denna tid var det vanligt att flera av en gårds rum var stampade jordgolv, men i gästgiveriet hade alla rum brädgolv. I byggnaden fanns förutom dagligstuga gästrum, handkammare, två förstugor, ett visthus, kök, spiskammare, sal och tre gästkammare på vinden. Under salen fanns en gråstensmurad källare. I köket fanns spis med bakugn, och huset uppvärmdes av fem vindugnar av järn. Två av gästrummen var tapetserade och målade, men i övrigt var förmodligen endast dörrarna målade liksom fönsterspröjsarna, som var pärlfärgade. En förstukvist till köket uppfördes 1884, under Olofs tid som gästgivare. I norr fanns ett boningshus. I öster låg en mäktig ladugårdslänga byggd av granit. Här fanns även hållstall, brygghus, vagnbod och logbyggnad, hemlighus och en friliggande källare av granit.

Johanssons Gästgiveri i Örkelljunga. Gåramålning.

Johanssons gästgiveri i Örkelljunga. Gåramålning.

Att flytta till Örkelljunga var nästan som att flytta hem för Olof, även om båda hans föräldrar var döda. Olof var gästgivare i Örkelljunga under fyra år, och säkert fick han under dessa år möjlighet att återknyta kontakten med släkt och vänner. Olof tillhörde en släkt med flera generationer av riksdagsmän, och under åren i Örkelljunga fick han sitt första egna uppdrag som nämndeman i Norra Åsbo häradsrätt. Sedan blev han 1884 landstingsman och så 1885 kunde han fullfölja släkttraditionen då han valdes till riksdagsman. Olofs far, farfar och farfars morfar hade också varit riksdagsmän.

Till Bjärehalvön

År 1886 hade Johanssons söner vuxit till sig. Många av Olofs vänner engagerade sig och till slut kunde ett nytt arrende ordnas. I Starby hade Olof arrenderat Ugglarpsgården av Krapperups fideikommiss och baron Gyllenstierna på Krapperup ordnade nu så att Olof kunde få arrendera en gård på Bjärehalvön. I juni detta år flyttade familjen från Örkelljunga, för att istället installera sig i Killebäckstorp. Gården hade egen kvarn och låg vackert, inte långt från stranden, i Grevie socken på Bjärehalvön nordväst om Ängelholm.

Familjen som flyttade ut på Bjärehalvön bestod av far och mor, Olof och Johanna samt sju barn. Ida var nu tjugo år, Carl sjutton, Gunilda fjorton, Olga tolv, Ninni nio, Per sju och lilla Hulda tre. Äldsta dottern Augusta var tjugoett år. Hon bodde kvar med Carl i Våxtorp, hade nu två barn - Ebba och Albin - och väntade sitt tredje.

Gästgivaren Olof Persson och hans familj

Carl Nilsson och hans hustru Augusta. Deras barn Albin, August och Olga. 

Den första tiden i Killebäckstorp var nog svår. Man möttes av en avog inställning i byn. Den tidigare arrendeinnehavaren hade dött 1882, och kanske hade änkan hoppats på att få behålla arrendet? Möjligen fanns det andra som hade hoppats på att få överta det, och inte alls uppskattade att det var Olof som fick det.

Natten mellan den 20 och 21 juli, bara några veckor efter man flyttat in, vaknade man av att en av hundarna skällde. Det tog inte lång stund att upptäcka varför. Gården brann! Gunildas yngste son Inge har berättat för mig att han ofta fått höra berättelsen om branden. Gunilda hade berättat hur snabbt branden tog sig och hur bråttom det var. Även Gunildas syster Ninni har berättat om branden.

De vuxna väckte snabbt barnen som blev tillsagda att fort springa ut. Ändå försökte alla, även barnen, rädda något med sig. Ninni har berättat hur de fick tag i en korg och rev ner allt nybakat bröd, och en del matsilver. Någon fick tag i en fin blå skål, som hade silverkant och silvergrepp. Den äldsta systern Ida tog med sig en silverpokal. Gunildas yngre syster Olga tog ner en oljemålning av sin farfar, riksdagsmannen Per Pålsson. Äldste sonen Carl tog med sin lillebror Per ut ur huset. Gunilda själv tog sin lillasyster Hulda, tre år, i famnen. Sedan sprang de rätt ut på åkern. Carl ledde bort dem till ett rågstycke där de satte sig intill bäcken, en bit från kvarnen. Lille Per föll ner i bäcken, men det upptäcktes av en man som räddade honom.

Branden var våldsam, och såväl boningshus som kvarn och andra byggnader brann ner. Det allra mesta av familjens kläder och andra ägodelar gick också upp i rök.

Dagen efter fick Olof Persson ta häst och vagn för att åka till baron Gyllenstierna på Krapperup och anmäla branden och dess följder. Han hade en kostym att åka i, men inga strumpor och skor, ingen hatt och inget skjortbröst.

Alla var övertygade att branden var anlagd, men såvitt jag vet blev ingen ställd inför rätta. Efter branden fick man flytta in i en gammal mejeribyggnad på en granngård, och det märkliga inträffade att nu svängde hela byn. När de gick i kyrkan på söndagen, bara några dagar efter branden, tittade församlingen storögt på familjen då de kom in i kyrkan. Ida sa att "nu tittar de på riksdagsmannen familj" och då sa Gunilda att "det är nog för att vi har sådana konstiga kläder". Familjen som kom till kyrkan så dåligt klädda måste ha sett ömklig ut. Sockenborna tyckte synd om dem och den tidigare avoga inställningen förbyttes mot hjälpsamhet. Nu fick man hjälp med både mat, kläder och annat. Olofs och Johannas släktingar ville också hjälpa till och Ninni fick under en tid flytta till en släkting. 

Naturligtvis var gården ordentligt försäkrad och återuppbyggnaden kom mycket snart igång, med bl.a. kvarnspecialister från Lund. I oktober flyttade familjen in i nytt boningshus, i december hade kvarnen börjat gå och i januari var den i full drift.

Kvarnen i Killebäckstorp

Kvarnen i Killebäckstorp. Bilden från ca 1910.

Under åren i Killebäckstorp fortsatte Olof sin politiska och officiella karriär. Han blev vice ordförande i styrelsen för Grevie sparbank, och ledamot av kommunalnämnden. Han var landstingsman och riksdagsman i olika omgångar. Han var aktiv i riksdagen, skrev motioner, blev ledamot av olika utskott samt deputerad som talman. Det måste ha påverkat livet även för familjen, med en fader som var bortrest långa tider, och som ständigt var uppvaktad i olika frågor. Man kan anta att det sociala umgänget var omfattande, med återkommande middagar och bjudningar. I familjen var man stolt över Olofs ställning. Det finns flera vittnesmål om hur barnen många år senare ständigt påminde omgivningen om att deras far varit riksdagsman. Gunilda skall därvidlag ha varit ett undantag.

Ytterligare ett av Gunildas syskon flyttade hemifrån på 1890-talet. Det var hennes yngre bror Per som 1893, endast 14 år gammal, började arbeta på firma John. P. Svensson i Slättaröd, som ligger 3,5 km sydost om Torekov.

Affären i Slättaröd

Affären i Slättaröd

Gunilda bodde länge hemma. Hennes son Inge har berättat att han trodde att hon hade gått i någon hushållsskola och det finns ett foto som kan vara taget på en sådan skola.

Gunilda Persson på hushållsskola

Gunilda är tvåa från vänster i bakre raden

Hon fick sedan arbete som hushållerska hos sin kusin Nils Peter Nilsson som hade affär i Starby. Av brev Gunilda skrev den här tiden får jag känslan att detta var glada dagar i unga Gunildas liv. Hon hade stor släkt i Starby och gick på många bjudningar. Hos Nils Peter arbetade också en ung man från Starby som bokhållare.

Gotthard Ellerstrand

Han hette Gotthard Ellerstrand och Gunilda skrev så här i januari 1897 i ett brev till brodern Per:

"Du kan hälsa Olga att nu börjar moster Augusta sina onödiga bekymmer om Gotthard. Gotthard var på bal i Lördags o då må du tro att hon var rädd att han hadde bjudit mig o att jag var med der  jag förstår ej hvad hon har att göra med honom, detta kan du säga  till Olga jag vågar ej att skrifva detta till henne för hon vill kanske ej att alla ska läsa det der hemma."

Augusta Andersdotter med maken Paul Månsson

Gunildas moster Augusta med sin make Paul Månsson

Ett år senare var Gunilda kvar på sin tjänst och skrev ännu ett brev till Per:

"Igår var vi till Nämndmannens på kalas Hulda gjorde då tösagille, der var två ungherrar Gottfrid Malmros o Gotthard Ellerstrand så vi fick oss ändå en svängom i deras förmak."

Och längre fram i brevet:

"Du kan hälsa Olga att jag tycker att Gotthard är både rolig o snäll så man kan inte tänka sig bättre menniska att vara i lag med. I Fredags låg jag sjuk hela dagen jag hadde en så förfärlig hufvudvärk så jag kun inte sätta hufvudet i vädret så måste han laga middag o elda o Nilsson kokte kaffe om efter middan o Gotthard diska o gjorde så fint till middag hadde di fläsk o stekta ägg o lingon o mjölk det var verkligen lustigt att se på dem, di var så snälla emot mig Gotthard passa mig med vatten och kol ett par dagar derefter så att jag inte skulle ut och frysa vi ligga till kl. är 9 om morgonen men så sitta vi o snackar och skrifver till kl. 1 o 2 om nätterna."

Mindre än två år senare gifte sig Gunilda och Gotthard.

Gunilda nämner sin äldste bror Carl i sitt brev till Per 1898; "Hur är det med Larsson och Elin är det slut med dem och med Carl och Elin Söderman hade han henne på balen…" Hur det var mellan Carl och Elin då kan vi inte veta men Elin gifte sig ett drygt år senare med en sjökapten Sigfrid Holmström. 

Carl Persson f. 1868 i Starby

Gunildas äldre bror Carl Persson

Carl började 1898 med en affär för spannmål och foderämnen i Ramsjö, men bodde kvar i hemmet. År 1900 omkom Sgfrid i en storm och Elin blev ensam med sin dotter Sigrid. Elin och Carl återupptog så småningom sin avbrutna bekantskap. Carl flyttade hemifrån 1908 och gifte sig med Elin 1910.

Augusta bodde kvar i Våxtorp med sin Carl, och sin allt större familj. År 1897 hade hon sju barn - Olga, Albin, August, Leonard, Olof, Ebba och Bror. I september 1898 fick Augustas man Carl brev från sin syster om att deras far dött i hemmet i Kvidinge. I brevet beklagade hon också att Carl inte haft tid att komma och hälsa på. Hon bad honom ta sig tid att komma så att deras mor fick tala med honom om hur hon skulle göra med begravningen.

I november 1898 flyttade de från Våxtorp till en gård som Carl köpt. Den låg i Mellby utanför Laholm i Halland och det finns ett bevarat kvitto som visar att Carl genast lät måla om boningshuset invändigt. Bestyren med den nya gården kanske var orsaken till att Augustas familj inte åkte till Augustas föräldrar till julen och inte heller till Starby då Augustas mormor och morfar firade sitt diamantbröllop?

Anders och Olu hade gift sig på juldagen 1838 och firade alltså sin 60-åriga bröllopsdag 1898. Tre veckor senare dog Anders, strax före sin åttionionde födelsedag. I januari 1899 skrev Olof Persson ett brev till sin svärson Carl i Mellby. Ett par utdrag:

"Hur står det till med eder i Mellby, ni kom inte hem i Jul. Resan till Stockholm gick bra, men jag var mycket trött när jag kom upp, nu är Riksdagsarbetet i fullgång, här är bra slädföre och timligt halt." --- "äro ni friska och hur trifs ni der, ni kommen inte till diamantbröllopet i Starby, August och i synnerhet Sven di tyckte inte om det tal som jag hålt der di kände sig träffade och det var det jag ville att di skulle blifva. Nu är far död och borta så att Sven inte har honom att skälla på."

August och Sven som nämndes i brevet var båda bröder till Gunildas Johanna.

Vi är nu framme vid seklets slut. Det nya seklet innebar också att Gunilda gick in i ett nytt kapitel av sitt liv.

Källor:

  • Kyrkböcker
  • Statistiska uppgifter från portalen historia.se
  • Sångtext från kusinträff på Sjöbacka 25 aug 1946
  • Bevarat brev till Augusta från hennes moster Charlotta
  • "Gästgiveriet i Ökelljunga" av Nils-Arvid Bringéus
  • Korrespondens och avtal från Krapperups gårdsarkiv
  • Anteckningar av Nils Henriksson från en intervju med Ninni Carlsson ca 1980
  • Bilder och uppgifter från Nils Henriksson - barnbarn till Gunildas moster Augusta
  • Anteckningar från intervjuer med Inge Ellerstrand
  • Släktutredning från 1917 av Vilhelm Ljungfors
  • Redigerat 12/4/20, 10:25 AM av AndersE
Annons:
Upp till toppen
Annons: