Jag gillar som sagt bildens höga kvalitet som gör att den tål att detaljgranskas. Längst ner till vänster finns några barn vid ekan.

Ett par barn står vid en telefonstolpe mitt i bild. Det var nog spännande att se vad fotografen höll på med på andra sidan ån. Stor utymplig utrustning. Att ta en sådan här bild tog säkert lång tid.

Huset till vänster ser nyvitat ut. En riktig idyll.

Samma hus 50-60 år senare. Nu är bilden tagen uppifrån Storgatan och ner mot ån. Strax efter denna bild revs husen.

Tidstypisk bänk och grind.

Och ett lustigt sätt att bygga. De vitfogade tegelpannorna ser man ännu i Danmark men sällan här.

Samma foto har jag lagt ut på Facebook och där fått denna kommentar av Gurly Ingeborg Troell-Yllner:

Jag har samma foto men med ett hus mer till vänster och ett mindre till höger. I grönskan bakom elledningen finns huset där min moder Sofia Troell, född Waldt, föddes 1895. Det ägdes av Löjtnant Öhman vid Kronprinsens husarer.Hans änka Sophie Öhman testamenterade det sedan till sin broder Carl August Waldts barn. En av ekorna tillhör säkert Carl August för han rodde varje morgon rakt över ån till sitt jobb på Sockerbruket där han var förman. Det minsta av barnen vid elledningen kanske rentav är Sofia!!

Huset som man ser vänster om elledningen ägdes av den delen av fam Södergren som hade speceriaffär helt nära norr om Vattengatans utlopp i Storgatan.
Omedelbart norr om Södergrens hus ligger badhuset dit apotekare Callemander då och då kom cyklande på en silverfärgad hoj och pratandes med så hög stämma att gatans alla 20 ungar skockades runt honom. Han och hans cykel var det vackraste vi visste!
Nä, nu skriver jag både om Mors barndom från ca 1900 och min egen från ca 1930. Förlåt! Men det här är roligt!

Gullan Yllner behöver verkligen inte be om ursäkt för sitt initierade och trevliga inlägg. kom gärna med mer!

Callmander var en kändis, en kuf och dessutom blev han mycket förmögen på apoteksrörelsen.

Den  silvriga cykeln Gullan beskrev var dessutom rostfri.(meddelat av Callmanders syskonbarn)

Just egenheten att tala med hög röst, får mig att minnas en historia som berättats bland ängelholmare:

En kund kom in på apoteket för att köpa gråsalva mot flatlöss. Generad framförde han viskande sitt ärende till Callmander, som därefter vände sig mot sortimentskåpen och med hög röst sa-

gråsalva, gråsalva, ska vi se var vi har gråsalvan! Kunden ville nog sjunka genom golvet om så varit möjligt.

#8 Ja, just cykeln har jag hört fler nämna så den var nog sevärd.

Här är bilden som Gurly Yllner har. Samma foto, men beskuret lite annorlunda:

På tal om Gullan fick jag precis veta att Gullan gick bort för några dagar sedan. En fin människa och stor Ängelholmsprofil.

Hon lämnade en del Ängelholmsmaterial till mig så någon gång framöver får ni höra mer om henne.