Ett hårt jobb att arbeta som styckare. Strongt gjort att klara 30 år och få guldklocka i den branchen!

#1 Precis min tanke, låter som ett tufft och slitsamt arbete.

Jag började på Scan som slaktarlärling 1965 16 år gammal.

Berättade din pappa om en pojk som ramlade igenom glastaket det året?

Det var jag det. Jag höll på att mista mitt liv den dagen,ramlade 7 met.

ner i suggekättarna.

Jag komihåg hur Slaktmästaren skrek (PÅGEN E DÖD,PÅGEN E DÖD)men som väl var,var jag inte det.Fick åka ambulans till sjukhuset,där jag blev ompysslad.

Jag skall se om jag hittar ett foto från den tiden.Sätter in det senare på denna sidan.

Du milde!

Där hade du änglavakt.

Här kommer 2 bilder på pågen som höll på att slå ihjäl sig.Det är jag den lille,den långe hette Arne Gustavsson. Undrar vart han tog vägen?

Återkommer senare med bilderna.

Jag kan inte se bilderna…
Har du länkat ihop det rätt?

Arne & Jag på Scan 1965-66

En bild på bara mig. Kommer inte ihåg om den togs före eller efter takfallet.

Sänder även en bild på Mårten, tror han hette Eriksson. är det någon som känner igen honom? Sen hade vi en annan slaktare som var väldigt mysig.han var Dansk och hette Georg Jensen,vi kallade honom för Joje.Men han har jag ingen bild på./Tony

Tack för bilderna. Det börjar bli några år sedan…

#3 Håller med Farwuq, verkligen änglavakt!

Men vad sjutton gjorde du på glastaket?

I alla fall(!) Trevligt att ha kvar bilder från unga år. Tyvärr blev jag av med de flesta av mina gamla bilder. Sån't e livet.

Vi skulle upp och sola oss en varm sommardag. Glasrutorna som var stålarmerade låg upphöjda någon decimeter från taket igengrodda av smuts,så jag tog för givet att det var rostig takplåt,men tji fick jag!/Tony

Vilken tur att du inte föll ner i/på någon maskin.

#9 Hej Tony! Har visat din bilder för min hustru som jobbade på kontoret på Scan, men det var nog några år innan ditt "fall".

Joje, är en känd person, vi brukade träffas på danskvällarna Hasslarp och i Jonstorp.Han var en fantastisk dansare,tjerna stod i kö för att få dansa med honom,helst när det var polka,snoa och andra snabba låtar. En härlig tid.

Någon annan som har glada dansminne från Nv:Skåne

killarna du nämner tony kommer jag inte ihåg mer än dansken joje,,,känner bara igen namnet.   min pappa kallades för eisenhower =ernsth   . du är ju av starkt virke och var ung och mjuk i lederna..    pappa berättade om en olycka en gång.   vet du vilka som tog fotona?

Precis det sa de också på sjukhuset där jag hamnade,att jag var ung och mjuk i kropp och leder. Jag har svårt för att komma ihåg din pappa,men Eisenhower har jag ett svagt minne av. Fotona tog vi själva med en Kodak instamatic kamera som jag hade införskaffat mig./Tony

tog du kortet på min pappa också?

Hej !

Här kommer några namn på gubbarna. Stallgubbarna hette John respektive Johan ( svinstallet ). Bedövare av grisar var Tideman Blomsten. Kalle Johansson tappade dem på blod. Eric Liljeblad skållade grisarna. Knut Eldh och ?? Heil brännde dem från hår. Ernst och en tysk eller österrikare skrapde dem fria från hår efter bränningen. Stig Dahlberg och Bo Magnusson klassificerade dem. Gunnar Olsson vägde dem. Leif Pettersson förde in dem i kylrummen. Paul Fristander var vetrinärassistent ihop med Axel Steen. Veterinärerna hette John Karstensson och Sverker Lindström. De jobbade i skift. Ytterligare en slaktare var Sven-Åke Andersson från Strövelstorp ( Kan vara strax under 70 år idag ). Slaktmäatarna hetter Gösta Svensson ( "den gamle") respektive Gunnar Nilsson. George ( Joje ) dvs "Dansken" var nog i 50 årsåldern när han dog. Han var kraftigt överviktig men arbetade hårt.

PS Tony jobbade ihop med Eric xx med att ta hand om slaktsvinens innandömet samt ta trikinprover till Majvor på laboratoriet.

Några andra slaktarpojkar utöver Arne Gustavsson var Bertil Borg, Bengt Svensson ( Henning var fader och körde grisbil ihop med Knut Irheden) och "Appe-Lasse". Sedan fanns det även en liten hårt arbetande Jugoslav. Han jobbade alltid frivillig övertid på lördagar med lastning.

Kom på ytterligare några namn näml. Lennart Kant. Tysken eller Österrikaren som jag nämnde tidigare hette Walter  i förnamn. Sedan fanns det en som hette Sten och som tvättade gristrynen och skar av öronen på dem. Käll Andersson var en annan av gubbarna ( stavningen är rätt )! Det fanns flera danskar utöver Joje. Ett brödrapar, Willy och Jacob, var danskar liksom en som hette Peder Pedersen. Ytterligare en dansk lystrade till namnet Kai.

Det var ett bra minne du har Stisse! Men nu när du har nämnt de flesta vid namn,så vaknar mitt minne också! Slaktmästaren Gösta Svensson ( "den gamle") det var han som trodde att jag var död när jag låg där i Suggekjätten nästan livlös.Jag kan höra de orden än idag när han skrek in i slakteriet "PÅGEN E DÖD,PÅGEN E DÖD" En annan episod var när Dansken Joje dök på huvudet ner i en jättestor behållare ca.1,80 i kvadrat som vi kallade för Domepetter, i de hade vi slakteriavfall,den han dök i var full av Grislungor,och det var bara stövlarna som syntes,de fick hissa upp honom med traversen hörde jag. Kommer du ihåg det Stisse? Jag jobbade ihop med de flessta där,jag fick jobba vid nästan alla stn,för att lära mig allt.Jag var i slakteriet hela min lärlingstid,mellan 16 till 19 år.Lennart Kant kände jag väl,han började jobba i Kävlinge slakteri,nu har jag inte haft kontakt med honom på många år.Jag flyttade med min stora kärlek till Göteborg som 20 åring,och därför kom jag ifrån alla pajsare där nere,

Hej Tony !

Du vet kanske vem jag är med tanke på alla namn som jag serverade dig ? :) Hur som helst så med perspektiv på det jag själv kunde notera från den tiden - även om min närvaro på arbetsplatsen var momentan - så kunde jag se alltför många tragedier som utspelade sig bland berörda på "golvet". Vad jag kunde se så var Eisenhower aldrig i beröring med detta. Han var nog en ensamvarg ihop med Walther tror jag. Jag pratade nog aldrig med Ernst. I alla fall var det mycket lite. Walther pratade jag lite tyska med ibland. Han var förundrad varför jag kunde  tala detta språk. Jag minns inte heller att jag hade så mycket kontakt med dig Tony eller minns jag fel? Du rörde dig mer bland de "stora pojkarna" där du också hade en acceptans vad jag kan minnas. Att du lämnade denna arbetsplats ska du vara glad för som du själv nämnde. Samtidigt kan jag känna en ledsamhet över flera av dessa personers öde. Joje var världens snällaste man ( han var omtyckt av alla inklusive chefsveterinären och det säger inte lite det :) ).

När lade man ner fabriken ? Vad hände med personalen ?

Något som var bra på scan (förutom min hustru som jobbade på kontoret) var den fina matrestaurangen som låg på andra vånigen.

Där brukade jag äta i slutet av -50 talet,alltid god mat och billigt.       Jag har för mig att det var en manlig kock?

Scan hade ju även bilar som åkte runt på landet och sålde köttvaror.    Jag minns namnet på ett par, Manne,Percy!

Gunnar Nilsson som var slaktare var ju även en mycket god skytt i Ängelholms skf.Sysslade ju även med politik på fritid.

Tony !

Jag var killen som jobbade 6-7 veckor varje sommar när jag var studieledig. Jag jobbade som veterinärassistent och hoppade även in som vågmästare när "Löpar-Nisse" hade semester. Utöver detta så svarade jag för registreringar, sammanställningar och uträkningar för gubbarnas ackord ( boskapsslakten hade individuella ackord + slaktobjekten för de som hade haft nödslaktsjouren under icke arbetstid ).

Jag hade 60 öre extra i timmen som vågmästare utöver mina 4 kr eftersom det var ett sk "förtroendejobb" med som man sa "stort ekonomiskt ansvar".  Jobbet var inget svårt men "Löpar-Nisse" gjorde det väldigt komplicerat. Hade man systematiska rutiner så hade man dock gott om tid över till det mesta men man fick inte visa det för tydligt för då fick man glåpord från gubbarna. I deras ögon var det endast kroppsarbete som hade legitimitet. Inget ont om detta utan det var nog mer ett utslag av den tidens mentalitet inom industrivärlden.

Som veterinärassistent hade jag behagliga fredagseftermiddagar då jag bl a skrev in alla veckans nödslaktsobjekt, skrev obduktionsprotokoll dvs översatta latinet till svenska. Dessa eftermiddagar brukade jag även ha lite godis med mig + en sporttidning nedstoppad i mina stövlar för vidare läsning ( fick dölja så att ingen skulle se eller ana vad jag gjort ).

Som assistent fick man också röra sig lite mer fritt. Man fick bl a gå runt och ta lite vattenprover på olika ställen inom fabriken.

Nu kanske du förstår mer varför jag kunde så många namn på gubbarna. Dessutom var ju minnet i den åldern helt annat än vad det är numera.

Tony ! Det var trevligt att tala med dig !

Stisse

I flera kommentarer ovan har jag idag gått in och modererat, dvs tagit bort delar.

Det är inte acceptabelt att skriva illa om andra människor på det sätt som gjorts. Det är påståenden som inte styrks och där den utpekade inte kan försvara sig.

Jag vill också påpeka att man inte får citera långa texter som andra skrivit. Korta citat är godkända men då skall källan anges.

/ AndersE, värd för Engelholmiana

eisenhower var min pappa.ernsth nilsson bodde på villan eklundagatan 3b. men dog i hjärtinfarkt okt 1980 hemma i min sons säng.  pappa var helnykterist och rökte ej.   men hjälpte många invandrare med svenskan på scan köpte kalle anka tidningar i dom lärde han ut svenskan.där fanns en jugoslav med namnet dragatin bodde vid rebbelberga kyrka han blev änkeman med 3 små barn här gjorde min pappa en stor social insatts- ungraren alex blev han ocså svensk lärare för alex kom på pappas begravning den ende scanare som kom dit. men han fick en stor krans med röda rosor- alex m. fru lever nog ännu i sockerbrukshusen.knut irheden var han ofta ute på nödslaktsturer med.pappa hade också en stor koloni i ängavågen och en sjuk fru att ta hand om så att vara ihop med sprit flaskan var inget för han . men jag hörde en del om dom gubbarna.

Hej detta va mycket intresant,

Knut Irheden var min far, han gick bort för 5 år sen,

Paul fristander och min far bodde grannar vid detta till fälle.

så många namn och minne detta väckte :O)

fast att jag inte va så gammal.

Tack/mvh Björn Irheden

Tangolima undrar vart Arne Gustavsson tog vägen.

På fotot liknar det Arne G som senare blev fastighetsmäklare.