Annons:
Etikettpersonhistoria
Läst 2067 ggr
Spajker
2014-06-23 20:28

Bengt Algotsson

Hittade lite utförligare historia kring Bengt Algotsson som mördades på Rönneholm 1360. Med risk för att dubbelposta så ber jag om ursäkt på förhand. Denna historia tilltalar mig väldigt mycket av någon anledning och jag har endast hittat väldigt knapp hänt information om honom tidigare.

Informationen nedan kommer från Nordisk familjebok, uggleupplagan

Bengt Algotsson, svensk storman på konung Magnus Erikssons tid, hertig af Halland och Finland.
Ett visst dunkel hvilar än i dag öfver denne för en kort tid så mäktige mans härkomst och öden.
Visserligen råder icke längre något tvifvel om att han var jämnbördig med rikets ädlaste blod, ty det uppresta lejon han förde i skölden angifver tydligt, att han tillhörde Folkungasläkten; men fullt viss på hans fädernebörd är man ännu icke, ehuru starka skäl tala för att han är sonsons son till östgöta-lagmannen Bengt Magnusson (se d. o.). Säkert är, att Bengt Algotssons fader hette Algot Brynjolfsson och att farbrodern Knut Brynjolfsson en tid var konung Magnus Erikssons marsk. Genom farmodern, Ingegerd Svantepolksdotter, kunde han leda sina anor upp till de store Valdemarerna i Danmark och till den sverkerska ätten i Sverige. Släktförbindelser med konungahuset och rikets stoltaste ätter skönjas af utmärkelsernas snabba följd. 1350 (troligen endast några och tjugo år gammal) följer han såsom väpnare kung Magnus på det andra fälttåget mot Ryssland,
1351 bär han riddartitel, och 1352 sitter han i konungens råd. Han steg inom kort än högre, i det
konung Magnus (troligen 1355) upphöjde honom till hertig af Finland och Halland samt till ståthållare
öfver Skåne. (Den förstnämnda värdigheten hade ingen enskild svensk man innehaft sedan Birger jarls dagar.) Hur mycket än konungens personliga ynnest inverkat på detta steg, var det dock troligen än mera orsakadt af Magnus’ planer att stäfja det andliga och det världsliga frälsets kringgripande och hansans intrång på den nordiska handeln. Därför lade den nye hertigen 1355, efter ärkebiskop Peders död, beslag på den lundensiska biskopsstolens egendom och vågade antasta de hanseatiske köpmännens friheter i de skånska städerna. Men konung Magnus hade därmed kallat det inbördes kriget till lif. De trotsige stormännen grepo till vapen; framför sig sköto de konungens sjuttonårige son, prins Erik, som redan i 12 år burit konunganamn, fastän utan konungadöme, och nu med bitterhet såg faderns gunstling beklädd med furstlig makt, troligen öfver just de landskap,
på hvilka Erik själf gjort räkning. I okt. 1356 bröt resningen ut. Till namnet var den riktad mot hertig
Bengt, men i verkligheten gällde det konungens makt i samhället. Så stark var stormen, att hertigen måste före årets slut fly ur landet och konung Magnus i förlikningen 1357 förbinda sig att icke gifva
gunstlingen eller hans broder, herr Knut, skydd i något af sina riken. Under tvenne år saknas hertigens namn alldeles i historien, och man känner ej ens hans vistelseort, som troligen var Danmark. Så starkt var hatet, att äfven efter Eriks hastiga död, 1359, Magnus måste lofva stormännen, att hertig Bengt skulle vara fredlös i Sverige och Skåne. Än en gång
försvinner Bengts namn; men år 1360, vid utbrottet af den afgörande striden mellan Valdemar och
Magnus, vågar han sig in i Skåne. Detta kostade honom lifvet, ty de uppretade svenskarna dräpte
honom på Rönneholms slott, utanför Engelholm. (Rasmus Ludvigsson, den bekante genealogen i 16:e årh., nämner Karl Ulfsson till Tofta och Magnus Niklisson såsom banemän.)

En historisk sägen, som dock ej går längre tillbaka än till samme Rasmus, förtäljer, att hertig Bengt
ådragit sig den mäktiga Sparre-ättens och dess vänners oförsonliga hat genom att efter sin upphöjelse till hertig förskjuta sin trolofvade, Tiohärads-lagmannen Ulf Ambjörnssons dotter Ingeborg. Messenius tillägger, att hon af brustet hjärta dött på en pilgrimsfärd till den heliga grafven. Om någon förvriden sanning ligger därunder, kan ej afgöras; säkert synes, att Ingeborg var gift tvenne gånger och för öfrigt var vida äldre än Bengt. – Föga större trovärdighet förtjäna de rykten om ett otillbörligt förhållande mellan honom samt Magnus och drottning Blanka, hvilka länge i vår historia gått och gällt för obestridliga fakta. I sin äldsta form äro de blott obestämda förmodanden, hvilkas orimlighet och inre motsägelse tydligen vittna, att där ej funnits något, som ej hatet varit i stånd att uppduka och okunnigheten att tro.

Annons:
Tordmulen-11
2014-06-24 20:24
#1

I Ängelholm, en hembygdsbok, 1994, finns en artikel av Jan Moen om Bengt Algotsson och mordet på Rönneholm. Artikeln  försöker också reda ut historien om platsen där Bengt Algotsson mördades. Att det skulle varit något "slott", eller ens en "borg" finner man efter läsandet av Moens text mindre troligt!

Spajker
2014-06-24 21:54
#2

oh, är det i 1994 års årgång? vad kul, den ska jag införskaffa.

Nej, vad jag också har förstått så var det en så kallad "skans" eller enklare träfästning som brändes ner? Stämmer det?

Tordmulen-11
2014-06-25 11:14
#3

Så verkar det ha varit, enligt vad Moen kom fram till. Det kan man nog också förstå, om man besöker platsen - ett utmärkt läge för en "motte" eller ett litet fort, en mycket liten plats för aldrig så diminutivt "slott", som Nordisk familjebok skriver - förmodligen efter att ha blandat i hop Rönneholm i Ängelholm med Rönneholm vid Stehag.

Upp till toppen
Annons: