Ängelholms krukmakerihistoria
Ängelholm, "Lergökastan", var på 1800-talet kanske södra Sveriges krukmakartätaste stad. Traditionen är rik och lång, och det var verkligen inte bara lergökar som tillverkades. Om denna historia berättar keramiksamlaren och kännaren Bengt Irhammar några lördagar framöver, i stadsbibliotekets torgrum kl 13-14. Först visas en film, där pottemagaren Torsten Svensson visar hur man gör en lergök, och sedan berättar Bengt om krukmakeriets Ängelholmshistoria. Första gången var idag, för ett 15-tal intresserade åhörare. Passa på - och om du har något keramikföremål du undrar något om, så ta gärna med det och fråga Bengt!
Tack för tipset!
Filmen med Torsten Svensson tror jag är gjord av min farbror Björn Ellerstrand.
Så är det. Den är ca fem minuter låbg, och mycket instruktiv!
Såg i dagens Helsingborgs Dagblad artikeln om krukmakarna. I artikeln står bl.a. "Kakelugnen är en svensk uppfinning från 1760-talet." Detta kan inte stämma, för redan den 15 oktober 1740 skriver Petter Gotthard von Kochen i sin journal "låtit wärdera Kackelungen i Mäster Johans hus…". Det stämmer väl med vad Wikipedia skriver om kakelugnar, där det bl.a. står att Johan III redan på 1500-talet använde kakelugnar på sina slott.
Von Kochen skriver väldigt ofta om kakelugnarna på Krapperup, bl.a. hur de lagades, sotades och hur man hämtade "Kackelugnsbränne", som tydligen inte var samma som användes till övriga spisar. Det var oftast murmästaren som byggde och reparerade kakelugnarna, och en av dem var "Muhrmästaren i Engelholm Nils Christiansson Hölling", som han slöt kontrakt med den 3 januari 1735 "…på alt det som skall muhras här på Gården och sielfwa Contractet med mehra uthwijser".
Namnet förekommer bara en gång i journalen, så därför är det svårt att säga hur länge Hölling arbetade på Krapperup. Oftast skriver von Kochen bara "muhrmästaren" istället för namnet, och det är inte alltid han nämner när någon slutar eller anställs.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Det som är rätt är nog, att "kakelugnen effektiverades genom ett av C.J. Cronstedt och generalen Fabian Wrede 1767 konstruerat kanalsystem, genom vilket röken från brasan tvingades passera innan den nådde skorstenspipan. Därmed nedbringades bränsleåtgången till ett minimum, samtidigt som ugnens värmemagasinerande förmåga utnyttjades maximalt. De svenska bostäderna fick snart rykte om sig att vara Europas bäst uppvärmda" (citat från Nationalencyklopedin). Men rent generellt ska man förstås vara försiktig med formuleringar om när saker och ting "uppfunnits", eller vem som faktiskt var först…
Min högst amatörmässiga gissning är att två saker diskuteras. En kakelugn kan ju gissningsvis vara en ugn - vilken som helst - som är klädd med kakel?
Cronstedts "uppfinning" å andra sidan var väl den som gäller än idag - att luften från brasan naturligt går uppåt men genom ugnens konstruktion tvingas neråt (oftast i två rör) ända ner till i nivå med brasan innan den åter går upp. Det ger totalt fem kanaler (en upp, två ner och två upp som sedan förenas till en i skorstenen) som blivit standard och ännu används. Dessa fem kanaler gör att värme avges i ugnen (byggd av tegel och lera) som med en liten mängd ved ger uppvärmning lång tid!
Allt får sin klarhet här:
Hur kakelugnarna såg ut på von Kochens tid vet jag förvisso inte, men de hade någon form av rör i alla fall. Troligen var det väl röret där röken gick ut. Sedan skriver han ibland om en "järnkackelugn", så det fanns tydligen olika varianter.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ