Annons:
Etiketterhistoria1940-talet
Läst 11700 ggr
AndersE
2009-03-28 12:30

Modellbygge på 1940-talet

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Så här fylldes fritiden för händiga pågar (mest) under åren efter andra världskriget.

Under andra världskriget var naturligtvis intresset för militärt flyg stort hos alla grabbar. Kanske gällde det i synnerhet pågarna längst i söder. Många var nätterna då man kunde höra de allierade bombplanen passera på väg hem från sina mål i Tyskland. Någon gång fick man också höra berättas om nödlandningar eller krascher.

Wentzells

Sven Wentzell Modellfabrik på Apelbergsgatan 48 i Stockholm gav under kriget ut en tidning; "Hobby - tidning för händigt folk". Under krigsåren hade man varit hänvisad till andra material - lind, asp eller al - än det klassiska balsaträt, men snart efter kriget fanns åter balsaträ att tillgå.

För den som ville bygga modeller fanns två vägar att gå. I tidningar som Wentzells publicerades ritningar och med olika råmaterial jobbades det kreativt i många pojkrum. Från Wentzells kunde man också beställa byggsatser på postorder.

De var vanligtvis i en skala kring 1:100, men det fanns också större modeller i 1:50. De bestod av utskurna profiler som limmades samman i skikt. Resultatet blev t.ex. en flygplanskropp med "trappstegssidor". Med fil och sandpapper slipades det sedan ner för att återskapa en så korrekt kroppsform som möjligt. Ville man bygga större fanns det avancerade spantbyggda modeller i skala 1:25.

Som bekant suger balsaträ mycket färg, och den som ville ha en riktigt fin yta fick måla många, många lager. Min pappa har berättat om en kamrat i Ängelholm som var sällsynt duktig just på detta moment. Med oändligt tålamod åstadkom han modeller som var helt släta och blanka.

Dekaler fanns att köpa som man doppade i vatten och sedan försiktigt kunde föra över på modellen. Med lite arbete, stort tålamod och kreativitet kunde mycket fina modeller åstadkommas.

Inget av detta - hobbytidningar, ritningar, balsaträ, färg, dekaler - var billigt. Min pappa har berättat att man sparade länge innan man vågade ge sig in i affären för att handla saker till nästa modell. På 50-talet kunde en tub balsalim kosta 50 öre, vilket också var en vanlig veckopeng. I Ängelholm handlade man sina saker hos en cykelhandlare på Stortorget. Man kunde också skicka efter modeller från Wentzels. En samling modeller - B 18, B 5, T 2, J 8, J 9, SK 12 - kostade tillsammans 11 kronor och 60 öre, varav portot var 1 krona och 80 öre. En stor summa för en 14-åring på 1950-talet.

Spitfire

Några av de modeller min pappa byggde i slutet av 40- och början av 50-talet finns bevarade. Den första modellen är en Spitfire med klippta vingspetsar.

Den är knappt 10 cm från vingspets till vingspets, dvs. en skala kring 1:100. Den kan vara byggd från en byggsats och kanske ingick då den lilla trebladiga metallpropellern.

På vingspetsarna sitter små stoppnålar med färgade huvuden - en röd på vänster vinge, och en grön på höger. På spetsen av fenan fick det bli en gul. Denna Spitfire fick aldrig någon märkning. Det smått otroliga arbete som lagts ner på denna modell syns inte ordentligt förrän man vänder på modellen.

Urgröpta hjulbrunnar och någon fiffig konstruktion med nål eller ståltråd gör att landställen kan fällas ut och in! Inte nog med det - de tunnaste plåtstycken är monterade utanför, vilket gör att dessa går att skjuta för så att hjulen stannar i infällt läge.

Pappa tror inte att dessa konstruktioner var beskrivna i byggsatsen utan något som man diskuterade sig fram grabbar emellan.

SK15 - Klemm 35

Nästa modell är en SK 15 (Klemm 35) som inte har tagit sig fram till nutid utan olyckor. Allt finns emellertid kvar så lite trälim ska få fågeln att resa sig ur askan.

Här är propellern en liten plastskiva och piloternas huvuden samma typ av stoppnålar som blev lanternor på förra modellen. Färgsättningen ser härligt korrekt ut och denna modell har t.o.m. kostats på några krondekaler.

Sista bilden ser kanske lite torftig ut. Jag råkar veta - med ganska stor säkerhet - att det är ett landställ till en B5.

Någonstans i gömmorna tror jag nämligen att resten finns bevarat. Kanske hittar jag den senare, och kanske finns ytterligare någon godbit att visa upp. I så fall återkommer jag.

Modellbyggarklubben "Svalan" i Ängelholm

Bengt Irhammar var tonåring i Ängelholm på 50-talet. Han har berättat för mig:

"Jag byggde en 7-8 modeller i skiktad balsa, varav några blev riktigt fina med nations-och typdekaler, överförda på flygplanskroppen sedan de legat en stund i vatten. Det var ett mycket pilligt och besvärligt arbete att få dekalen att sitta rakt och på rätt plats." … "Vi, några pågar på Thorslundsområdet och norra delarna av Storgatan, bildade en modellbyggarklubb "Svalan" 1955 (jag har medlemskort och inträdesbevis kvar!). Vi höll väl på den vintern några gånger, sen vet jag inte…"

Balsaträ ersätts av plast

Redan före kriget hade FROG börjat tillverkningen av modeller i plast och i början av 50-talet tillkom fler tillverkare. Det innebar att den här typen av modeller mödosamt framarbetade i balsaträ försvann och ersattes av plastmodellerna. Då är vi också framme vid en annan epok som kanske kan leda till en ny artikel.

Kanske har ni själva något roligt att leta upp i gömmorna och visa upp?

  • Redigerat 2020-12-04 10:26 av AndersE
Annons:
AndersE
2009-03-28 12:39
#1

Själv började jag bygga modeller i mitten av 60-talet. Då var det Airfix och plast och man handlade bl.a. på Varuhallen hobby.

Men jag är väldigt imponerad av pappa och hans jämnåriga som skapade så fina modeller med enkla medel.

Roolaid
2009-04-13 02:28
#2

Anders

I småskolan, om det nu hette så på den tiden, så var skolan på Skolgatan straxt bakom Hötorget i Stockholm. I dag tronar Högtorgscentrum på skolans plats. Som vi bodde på Rådmansgatan en bit ner på Sveavägen så var det ingen omväg att passera Wenzells varje dag på vägen hem och trycka näsan mot skyltfönstret för att titta på alla modeller som fanns utställda. Och sedan räkna veckopengen för att se vad man eventuellet kunde köpa. Vi bör kanske här obsevera att man som första och andraklassare gick ensam till och från skolan i centrala Stockholm! Något som ingen förälder i dag skulle kunna tänka sig. Man hade en adresslapp typ väska fäst på kläderna och som kom till användning om man gick vilse. Någon snäll farbror eller tant kunde visa en tillrätta.

Lite senare i tiden, i början av tonåren så byggdes det balsamodeller men också skalmodeller med spant. Den största blev en T2 som nog hade en spännvidd på nästan en meter. Och stora pontoner. När sedan foto och filmintesset tog över så blev T2:an huvudaktör i en smalfilm om ett flyghaveri!! Det gick åt en del ståltråd och träning för att få den att glida ner till den tilltänkta krachplatsen. Och sedan att få den att fatta eld. Nu efteråt sörjer jag detta mitt största modellverk med en icke plastmodell.

Sedan gjordes det ett antal plastmodeller, även i vuxen ålder här i Brsilian med min son men inget finns bevarat. Flyttning mellan olika länder betraktar dessa föremål som ovesäntliga.

/Roolaid

Upp till toppen
Annons: