#0 Visst är han (eller snarare de!) värd att ihågkommas!

I hembygdsboken från 2003 har Claes Sturm skrivit en artikel om Julastormen 1902.

Händelsen i korthet:

Banvakten Helgesson hade tagit sin dressin från Ängelholm för att kontrollera läget vid järnvägsbron över Rönneå. Han kom över bron men på andra sidan fick han och en annan banvakt (Carl August Broman som bodde i en banvaktsstuga där) se hur banvallen framför dem försvann och slipers och skenor blev hängande i luften.

De visste att ett norrgående tåg var på väg och insåg den annalkande katastrofen. Vid fyratiden på morgonen hade stormen avtagit så pass att de vågade ta sig tillbaka över bron mot staden. Bron översköljdes ständigt med höga vågor och det var förenat med livsfara att ta sig över. De lyckades dock och mötte tåget som avgick vid femtiden från järnvägsstationen.

När de mötte tåget började även vallen söder om bron ge vika.

I över fyra dagar låg sedan trafiken på Västkustbanan nere.

#0 Är du nöjd eller söker du mer information?

Det är ungefär vad jag visste  och det är mest så att jag tycker att det är ett hjältedåd, verkligt hjältedåd som borde uppmärksammats mycket mer. På många olika håll.  Betänk så många liv han räddade, familjer som skonades från tragedier osv. Funderar på om det finns förteckning på vilka som var med tåget, alltså vilka som blev räddade/skonade.

Tror även det var i samma storm som Tyringe skola förlorade taket. Huset var nybyggt men inte invigt.  Säkert hände mycket mer.

#3 Händelsen är även med i Inga Bengtssons bok "Engelholmsbygd i gammal tid" där hon beskriver hur han kröp på alla fyra över bron.

Det finns nog många berättelser om julstormen 1902. Då jag bodde i Stora Hult på Bjärehalvön berättades att de haft en julmiddag i ett hus som ligger ganska bära stranden. Vattnet kom så högt upp att det blev vattenfyllt på golvet. Man lär dock suttit kvar till bords med lyfta ben…

#4 Helt rätt. Jag lämnar inte heller ett julbord frivilligt.