Carl Fredrik Ehrenswärd

Den 22 december 1948 dog friherren Carl Fredrik Ehrenswärd. Han var då bosatt i Ängelholm i en lägenhet på Storgatan 46 (SE-bankshuset) där han hade telefonnummer 288.

Födsel och familj

Carl Fredrik Ehrenswärd föddes 8 januari 1867 i Remmarlöv (M). Han tillhörde den friherrliga släkten No 267. Hans far var Bror Emil Ehrenswärd, född 7 mars 1832 i Landskrona (M) och dog 26 november 1901 i Helsingborg. Han hade gift sig i Malmö 5 oktober 1863 med Hilda Catharina Ferdinanda Elsner som var född 23 oktober 1843 i Malmö och dog 19 mars 1916 i Helsingborg. Carl Fredrik var barn nummer tre, nästäldste sonen i en syskonskara om nio.

Skolor och arbete

Carl Fredrik tog sin student i Lund 1885, och sin examen till rättegångsverken 1889. Han var auskulant i hovrätten över Skåne och Blekinge 1889. Han blev vice auditör vid skånska husarregementet 1892 och vice häradshövding 1893. Han tog avsked från auditörsbefattningen 1895 och blev t.f. brottmålsnotarie i Helsingborg samma år. Han blev sedan civilmålsnotarie 1899.

Giftemål

Carl Fredrik gifte sig 1902 i Helsingborg med Lilly Hildur Linnéa Persson-Henning. Hon var född 21 januari 1866 i Helsingborg och hade tidigare varit gift med Hans Henriksson von Essen, 1852-1896.

De skilde sig 11 januari 1905. År 1904 hade Ehrenswärd blivit förste rådman varifrån han tog sitt avsked 1911.

Ett ögonvittne berättar

I sin bok "En gammal Hälsingborgares minnen" skrev Ivar P:son Henning om Carl Fredrik Ehrenswärd:

"Den 15 september 1902 gifte sig min syster Lily med v. häradshövdingen, friherre Carl Fredrik Ehrensvärd. Carl Fredrik var en rikt begåvad, skicklig jurist, som med intresse studerade alla prejudikat. Vid rådhusrätten tjänstgjorde han som notarius publicus, brottmålsnotarie och slutligen rådman. Under många år beundrade han min syster, de träffades dagligen på promenader och om kvällarna drack han gärna punsch hos henne och rökte sin pipa. Så gifte de sig, och då blev det slut både med promenader och punschdrickning. De trivdes ej längre med varandra och skildes efter några år.
När ny borgmästare skulle tillsättas efter Hoff, uppmanades Carl Fredrik att söka befattningen, men avböjde bestämt.
Han var känd för sin skarpa tunga och sina träffande infall, och många historier om honom var i omlopp.
Då fru X. en dag besökte Ehrensvärd på hans ämbetsrum i rådhuset för att fråga efter sin man, notarie X, som tjänstgjorde där, använde hon felaktigt titeln häradshövding om notarien. Ehrensvärd svarade, att det inte fanns någon häradshövding X. där, men väl en notarie med det namnet. Fru X. invände då: "Det betyder väl ingenting, då de gör samma saker". Ehrensvärd svarade då: "Det är en mycket stor skillnad. Det finns t.ex. många fruntimmer, som gör detsamma som fru X., men de kallas likväl ej för fruar".
En advokat, som en gång ville ha Ehrensvärds namn på en växel, fick till svar, att han av princip endast skrev på, om det förelåg verkligt behov, så att växeln således ej kom att lösas av acceptanten. Den hjälpsökande stod ett ögonblick tveksam, men svarade därpå, att han troligen ej skulle kunna lösa växeln. Trogen sin princip, satte Ehrensvärd sitt namn på växeln, som till hans stora förvåning löstes av acceptanten.
Sedan Ehrensvärd tagit avsked från sin rådmansbefattning, blev han förmyndare för en flicka, med en miljonförmögenhet. Sparsam som han var, ansåg han sig kunna leva billigare i Ängelholm, varför han flyttade dit.
För aktier hade Ehrensvärd en panisk förskräckelse. Sin myndlings aktier förvandlade han så fort han kunde till säkra obligationer och alla kontanter insattes på sparbanksböcker, som med tiden blev ett värdefullt bibliotek.
Efter fars död fick jag mycket att göra med Carl Fredrik, som utsetts till en av testamentsexekutorerna. Jag såg då många bevis på hans skicklighet som jurist, men som affärsman visade han sig alltför tveksam och försiktig. Carl Fredrik var en stor hedersman, trots att han ofta med sina skarpa yttranden stötte många för huvudet."

I del II av sin bok återkom P:son Henning ytterligare en gång till Ehrenswärd:

"Sedan min svåger Carl Fredrik Ehrenswärd tagit avsked från sin befattning som rådman här, flyttade han till Ängelholm.

Storgatan 46 i Ängelholm

Storgatan 46 (SE-bankshuset) där Ehrenswärd bodde

En dag ringde han upp mig och meddelade, att han skulle komma till Hälsingborg samt frågade om jag skulle vilja köra honom tillbaka till Ängelholm. Då jag besvarade hans fråga jakande, bad han mig att möta honom utanför Skandinaviska Banken kl. 12. På bestämt klockslag höll jag där med min bil och såg, hur en mängd paket med röda sigill lades in i bilen, där även Carl Fredrik tog plats. Under färden berättade han, att det var hans myndlings förmögenhet, som vi nu flyttade till Ängelholm, där den skulle deponeras i ett bankfack, så att Carl Fredrik slapp resa till Hälsingborg för att klippa kuponger. Vidare fick jag veta, att han inte velat ta en hyrbil, ty "då kunde chauffören kört mig till en öde trakt och lagt beslag på hela förmögenheten". Därför var han glad över att jag velat köra för honom. Vi anlände lyckligt till banken, värdehandlingarna stuvades in där och Carl Fredrik bjöd på lunch som tack för körningen.
En gång lockade vi Carl Fredrik med på teatern, som han annars aldrig ville besöka. Han satt på första bänken och hade framför sig en affisch, varpå stod Carmen. Ett helt annat stycke spelades och jag vet inte hur han fått affischen. Under en mellanakt kom han upp till oss i högra avanscenen och talade om pjäsen. Han tyckte inte om den och sade rent ut att han inte begrep mycket av innehållet, varför han ämnade bege sig hem."

Jag har även en uppgift om att Carl Fredrik Ehrenswärd var den som skrev Dunkers testamente. Han umgicks också med släkten Sylvan i Helsingborg.

Ännu ett vittnesmål, från Ängelholm

Min farfars lillebror berättade något om Ehrenswärd. Ehrenswärd var nog ganska excentrisk. Han tillhörde ju en mycket fin släkt och ansågs visa det tydligt, var överlägsen. De flesta undvek honom, var rädda för honom.

Då han hamnade på sjukhus (40-tal?) ställde han krav, bl.a. på att få ha med sig en äkta matta hemifrån. Han underkände en sköterska som skulle ta blodprov. Uppdraget gick då till Kerstin Sylvan (sedermera hustru till Inge). Utanför rummet stod nervösa överläkare och lyckönskade henne. Det var med stor lättnad de efteråt tog emot beskedet att blodprovningen gått bra. (Hon kände honom sedan tidigare…)

Om Ehrenswärd och Gotthard Ellerstrand

Min farfars lillebror Inge fick vid ett tillfälle se sin far Gotthard och Ehrenswärd gå fram och tillbaka på Storgatan. Det varade i timmar, de diskuterade och skrattade och njöt uppenbarligen båda av sällskapet. Inge berättade att han blev väldigt förvånad. Han hade ju den tidigare bilden av den excentriske och skrämmande Ehrenswärd. Jag har också funderat kring detta. Vad gör att en högt utbildad jurist och högreståndsperson så otvunget umgås med en obildad målarson från en liten skånsk by? Greta Persson berättade att de på 40-talet spelade kort tillsammans.

Gotthard var köpmannaföreningens ordförande och hjälpte bl.a. till vid konkurser. Gotthards barn kunde då t.ex. få hjälpa till vid utförsäljningar. Vid svårare juridiska fall kunde han anlita sin vän Emil Starfelt i Helsingborg, men ofta hanterade han detta själv. Då tingsrätten fick ny ledare, Linders från Malmö och som tjänstgjort i Stockholm, ifrågasatte denne Gotthards kompetens att sköta konkurser.

Då bad Gotthard Ellerstrand sin vän Ehrenswärd om hjälp. Enligt Inge tog Ehrenswärd då sig en liten absinth, varefter han gick för att tala med Linder och sedan var saken utagerad. Ehrenswärd var juridiskt mycket kunnig.

Källor:

Sveriges dödbok 1947-2006
SVAR - Folkräkningen 1890
Ivar P:son Henning - "En gammal Hälsingborgares minnen"
Minnesanteckningar från samtal med Inge Ellerstrand, född 1917 i Ängelholm