Sockerbruket, andra andningen...
Efter att Sockerbruket blev nedlagt i slutet av 50-talet, flyttade AB Svenska Godscentraler (ASG) in i de öde lokalerna.
Verksamheten växte snabbt från att i början ha varit en lokal distributör av varor för lokala affärer och företag. Ett helt nytt koncept lanserades under mitten av 60-talet och Ängelholm blev snabbt ett ledande lagerhotell i södra Sverige.
Att erbjuda lagerutrymme och distribution var något helt nytt som attraherade både små och stora kunder. Snart växte verksamheten ur de
gamla Sockerbrukslokalerna och man använde även den gamla Sydläderfabriken vid Ängavången som lager. Dagligen kom det järnvägsvagnar från Electroluxfabriken i Motala till det gamla Sockerbruket fyllda med spisar och kylskåp. Varorna transporterade sedan med lastbil genom staden till Sydläder där de lagrades i väntan på skeppning till kunder i södra Sverige. Samarbetet med Electrolux kunde
dock ha blivit kort… Sydläderlagret togs i bruk lite hastigt och några dagar innan man började använda lagret, hade man förstärkt golvet med nylagd betong.
Så första leveransen kördes in och placerades på lagret innan betongen brunnit färdigt. Resultatet blev att 100 kylskåp stod som fastgjutna i betonggolvet! Dock med lite möda och stort besvär gick det så småningom att få loss dem utan att de skadades.
En annan stor kund var tyska Bosch som levererade vita kylskåp till Ängelholm. Men då den svenska marknaden börjat bli ”modern” i
slutet av 60-talet, efterfrågades lackerade spisar och kylskåpsfronter. Kylskåpen transporterades därför ut till Runlack i Munka Ljungby och blev lackerade i dåtidens moderna färger, t.ex. olivgrönt… Ett annat samarbete med Bosch resulterade i de första ”svenska” färg-TV apparaterna. Då färg-TV var mycket exklusivt, och endast för de rika, hade man lagt lyxskatt på färg-TV. Man kom på att man kunde importera ”reservdelar” (utan lyxskatt) och montera ihop delarna till en komplett
Blaupunkt färg-TV. Så en monteringslinje sattes upp på lagret och på kvällarna, efter ordinarie arbete, gick personalen ut på lagret och monterade ihop TV-apparater. Dessa distribuerades därefter till TV- & radiohandlare över södra Sverige.
Andra stora kunder var: plastgranulat från Dow Chemical, kemikalier från A Johnsson, mjukost från danska BUKO, m.fl.
Det lagrades och hanterades m.a.o. lite allt möjligt, ibland med varierad framgång. T.ex. lagrade man förpackningsmaterial och konserver åt Findus. Inlagda rödbetor åt Björnekulla m.m. En kall vinterdag kom
Magasinsförman Johansson springade och skrek: -”Det är någon som skjuter pistol på lagret!”. Det var rödbetsburkarna som frös sönder och lämnade efter sig en sörja av rödbetsspad och glassplitter…
A Johnssons kemikalier kunde också ha slutat med förskräckelse. Sedan tidigare hade Ängelholms Brandmästare förbjudit lagring av eldfängt material i det gamla magasinet på Sockerbruket. Man placerade därför
”några ton kemikalier” i ett litet hus ner mot järnvägen. Efter en dispyt mellan Disponenten och Magasinsförman Johansson, ringde den senare till Brandmästaren och gav ett tips. Rosenrasande ryckte Brandmästaren ut och berättade att: Inte bara att de båda kemikalierna blev ett högpotent sprängmedel om de blandades! Det var dessutom placerat 200
meter från järnvägsstationen och 150 meter från civilförsvarets sambandscentral (betongbunkern i Järnvägsparken). Om det skulle smälla skulle det bli en 100-meter djup krater och allt inom en kilometer skulle pulvriseras…
Distributionsverksamheten var omfattande och man hade mer eller mindre dagliga transporter till: Göteborg, Småland, Stockholm, Örebro,
Karlstad, Västerås och även så långt norrut som Umeå och Luleå.
En dag, dagen före midsommarafton, misslyckades man dock med 4 ton nypotatis från Bjäre till Västerås… Lastbilen hade kört iväg och kvar på lastbryggan stod potatisen! För att ”rädda vad som räddas kan” beslöt man därför att göra en extraordinär insats… Så kom det sig att personalen stod på torget i Ängelholm och sålde nypotatis på midsommarafton för 1 kr/kilot!
Så småningom hade man växt ur de otidsenliga lokalerna på Sockerbruket och byggde en ny anläggning utmed Klippanvägen/E6:an i början av 70-talet. Man slapp all lastbilstrafik genom centrum och man kunde bygga nya bostadshus och en ny skola på Sockerbruksområdet. Konceptet med lagerhotell och distribution lever dock kvar och har idag blivit det dominerande arbetssättet inom logistik/lagring och transport. Och till stor del startades och utvecklades det på Sockerbruket i Ängelholm!
Några som tidigt utnyttjade AB Svenska Godcentralers lager och distribution och sedan växte sig stora här i Ängelholm är t.ex. Rittal
och FOMA (Fordonsmaterial AB).
Även om inte AB Svenska Godscentraler (ASG/DHL) finns kvar i Ängelholm längre, så har verksamheterna med transporter och framförallt lagring/logistik tagits över av t.ex Skoogs Åkeri & Logistik och Tommy Nordberghs i Hjärnarp .
Intressant Palata6, är det din egen text?
Har försökt skriva ner några av "otaliga" berättelser som min far (Disponenten enligt ovan) har berättat. Själv var jag bara en liten odåga som härjade på magasinet i slutet av 60-talet. Körde truck, tjatade till mig åkturer med lastbilarna, var allmänt i vägen till Magasinförman Johanssons stora förtret!
Vi bodde på (Norra) Sockerbruksgatan 3, så hela det gamla sockerbruksområdet blev lite av en "privat lekpark"… Ibland gjorde jag lite nytta också. Hade man tur fick man följa med Kontorsvaktmästare Graf till Allers tryckeri i Helsingborg. En gång i veckan (tisdagar?) hämtades bl.a. den nytryckta "Hänt i veckan" som sedan skulle lastas på eftermiddagsplanet till Stockholm. Och hade man ännu mer tur kunde man tjata till sig några av de senaste serietidningarna på tryckeriet.
Det var inte bara lastbilarna som lockade på en "teknikintresserad" 10-åring. På området fanns också SLMA som reparerade och byggde om traktorer, Uno Bengtssons åkeri (som hade Sveriges längsta trailer). Bakom Uno Bengtssons åkeri låg dessutom en skrotfirma som ofta hade mycket gamla bilar och ibland gamla miltärfordon att härja med… De hade en stor skylt med "varning för hunden" men någon vakthund varken såg eller hörde vi, när vi smög in genom planket. Spännande tid var det i alla fall!
TRevliga minnen. Sockerbruket är inte ett område som jag blev särskilt bekant med under min uppväxt i staden. Annars ser jag att vi är jämngamla.
Som nygift i början av 60-talet så "extra knäckte" jag och några fler postare och järnvägare på ASG.
Så nog har jag rullat många,många kylskåp som skulle lagras där eller lastas på långtradare.
Dit kom även mycket kaffe, som sedan skulle in till Zoegas, det kom i säckar som var mycket vassa av sig,men man doftade gott om kvällen när man kom hem.
Jag tror att basen ute på ASG lagret hette Hans Johansson,han flyttade senare till MunkaLjungby.
Ja, det ringer en klocka på "Hans Johansson"… Jag minns honom som lång, lite smal och med glasögon(?). Framförallt var han lite "sträng" (men det ingick väl i arbetsuppgifterna?). Där fanns också en lite kortare gubbe som jag tror hette Stig? Han var mer av en spjuver och lärde mig bl.a. att köra truck och ledstaplare (populärt när man är 10 år!). Han visade också ett bra trick hur man lyfte på översta lådan med persikor och tog sig en från den andra lådan utan att det syntes… Mmm, det behövdes nog sådana som Johansson också?!
Ja, extraknäck och arbete över huvud taget måste det ha funnits gått om. Den här "boomen" för Sockerbruket och transportbranschen skedde ju i skuggan av det sk. miljonprogrammet… 1 miljon bostäder skulle byggas - 1 miljon spisar resp kylskåp skulle levereras… 1 miljon Tv-apparater och 1 miljon dammsugare till de nya bostäderna.
Måste ha varit strålande tider för vilken bransch som helst?! 