Willans tegelbruk ca 1925
Jag talade en del med min farfars lillebror - Inge Ellerstrand - de sista åren innan han dog. Han var född 1917 och när han beskrev sin barndom återkom han ofta till sitt paradis, tegelbruket.
Där fanns hur mycket lekutrymme som helst. Det var spännande att titta på arbetet och "gubbarna" var snälla och hade oftast en stund över.
Här är Inge ca 8 år gammal, balanserande på ett Decauvillespår:
- Redigerat 2020-12-04 15:57 av AndersE
På tegelbruket var lekkamraten den två år äldre Gösta. Så här berättade Inge för mig:
"Jag hade ju på sätt och vis min uppehållsplats på tegelbruket, bara rätt över..
Det var på alla sätt. Det gick att prata med gubbarna, och hade roligt hela tiden. Och så var… Gösta var ju mer insatt, han var lite äldre så… Kunde tala om vad de gjorde för nånting. Sen satt vi någonstans och byggde bilar och sånt där och flygplan."
Inge på en av vagnarna som användes för transport av leran:
Jag talade med min farfars fars husföreståndarinna något år innan hon dog. Hon berättade så här om hur Gotthard (min farfars far och direktör på tegelbruket) gick iväg efter frukost och kom åter för middag tillsammans med sin svägerska Hulda:
"Sen så var han färdig att gå ner till tegelbruket. Så kom de till middag, han och Hulda, som de sa. Så fick de middag. Och så låg där många såna luffare, som vi kallade det förr, på tegelbruket. Och så kom alltid Ellerstrand, när han kom till middag; - Har Greta inte litta smörgåsar, som jag skulle ge till den där luffaren där nere, sa han. Jo, det fick han ju."
Hur många av dagens direktörer tar smörgåsar med till uteliggare? Eller låter dem komma in på företaget och värma sig? Ja, luffarna närmast bodde i ugnarna över vintrarna.
Nästa bild visar min farmor på tegelbruket. Man får en nästan idyllisk bild av denna arbetsplats. Säkert var arbetet hårt där, men jag har ändå fått intrycket att de flesta trivdes bra där.
Ännu en bild. Det är min farmor med Inge och hunden Bob. Den andre pojken tror jag är Gösta, son till Karl och Anna Pettersson.
Vi bodde på Kallenbergsgatan några år fram till ca 1960. Tegelbruksgropen låg alltså nära och vi bröder och våra kompisar använde den som lekplats. Det fanns, vill jag minnas, lite saker kvar från tegelbruket även så sent. Även spännande ödlor befolkade platsen. Om man ville bränna av hemmagjort krut var detta ett lockande område, mer än att äta lutfisk.
#7 Ja, "lergraven" var en spännande lekplats.
Någon annan som känner till berättelser från tegelbruket?
Jag har minne av att det fanns ett litet hus på tegelbruksgatan för då dom rev och det var mycket stök och bråte där så kunde man som ung spoling gå in i huset och titta på vad som fanns kvar. Där låg bland annat på denn lilla vinden gamla snäckor, stora och med spetsar som stack ut. Eftersom huset skulle rivas så tog vi hem dom och jag fick en.
Dessutom minns jag att någon hade släppt ut fiskar i dammen som fanns i hålan närmst ån. Någon sa att det var guldfiskar som blivit vilda men jag vet inte hur det låg till med det, kanske någon vet mer. Jag såg fiskarna när dom fyllde igen hålet och fiskarna kom upp till ytan och jag har för mig att dom var gulorange till färgen men minnet kan ju ha blivit påverkat av berättelser.
Hålan på andra sidan vägen har gett fler minnen men dom finns ju på min hemsida så jag vill inte upprepa dom igen.